Tiden går fort, hösten är här och bara elva dagar tills ”indianen” kommer. Sioux heter han, som en av sju i indianstamkullen, men efter vad jag hört lär han vara är en riktig liten Ferdinand!
Husse och matte var och hälsade på honom i torsdags, och husse höll aldrig på att få matte därifrån. Nu är hon alldeles lyrisk här hemma, och jag tror bestämt att hon lämnade kvar en bit av sitt hjärta i Älvnäs.
Och undra på det, så otroligt söt som den lilla pälsbollen är. Han är dessutom världens kelgris och hela husets charmör! Så han kommer säkert att lägga oss alla fem för sina tassar.
En helt underbar mamma katt har Sioux också. Fast hon har sju småttingar att föda och fostra kom hon självklart och tvättade honom och bjöd på lite mjölk mitt under fotograferingen. Till lillens stora lycka förstås!
Abigail heter hon och matte har berättat att hon under besöket visade på en rörande moderskärlek! En kärlek hon haft med sig från första stund och klarat av att föda upp sju småttingar utan stödmatning.
Nu äter de små matvraken förstås själva men får fortfarande sin efterlängtade lilla mjölkskvätt varje dag. Och då ska alla veta att mamma Abigail bara är ett och ett halvt år och i fjol somras själv var en kattunge!
Åter till livet här hemma på gården och småbröderna som blivit nog så vidlyftiga efter den lyckade utställningen förra helgen. De har nästan fått vårkänslor, och det är ingen hejd på deras stilande.
Nu räcker det inte längre att hålla sig på marken under promenaderna, utan högt upp i träden på allmänningen drar de i en väldans fart. För Febus räcker häggmispeln knappast till, och han blir så busig att det riktigt lyser om honom där uppe.
Till och med Artemis har blivit så busig utanför grinden att han sätter fart högt upp i trädet med paradisäpplen! Där står han sedan mitt i grenverket och tassar ner de små äpplena ett efter ett.
Han verkar ha fått så högtflygande planer att jag nästan blir orolig! Men samtidigt är det förstås skönt att det börjar lossna så ordentligt, att han med svansen i vädret törs gå på promenad utan att jag är med.
Jag är snart den enda här hemma som håller mig på marken, medan alla andra tycks sväva på moln. Jag gör det på teddydynan i nya katthuset, medan jag vilar upp mig inför det som komma skall.
Fast en och annan rekreationstur ut i naturen, har jag förstås på min agenda, som det nu så märkvärdigt heter nu för tiden. Och när jag kollar ser jag att det strax är dags för dagens tur med lillbilen till skogen!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Du får ha matten att köpa en kam, inte för att använda i era lurviga pälsar men väl för att peta av en pinne för varje dag som går i väntan på nytillskottet, hihi. Förstår att ni är spända som fiolsträngar nu när ni ska få en lillebror, det är inte utan att jag blir lite avundsjuker, fast å andra sidan har jag tvåbeningarna för mig själver.
Här har det verkliga höstvädret satt till sina tumskruvar, inte så kallt som tur är men väl blåsigt, så hade jag inte ankare i andra änden av kopplet vete gudarna hur det skulle gå. Kanske jag skulle kunna ta mig en flygtur ner till Falun och landa i något av alla era vackra träd, hihi. Så får ni blåsvädret dit ner, ja då får ni nog sluta klättra i träd, för tänk om ni skulle blåsa bort, sicket elände det skulle bli.
Nu får ni ha det så skönt de dagar som är kvar i lugnets tecken, för sen lär det bli full fart med en liten söt misse i huset.
Russelpussar i mängd.
Hej Triton! Tack för att du fortsätter berätta om ditt liv och hela din familj. Det är så tydligt att ni är olika individer med olika särdrag, trots att ni är släkt och har samma uppväxtmiljö. Och nu har du utvecklats ännu ett steg, till vaktkattstadiet, verkar det som. Skönt att matte förstår att du hellre är hemma och vaktar de andra än är ute på utställningar och ”ränner”. 🙂
Jag förstår verkligen att ni alla, men speciellt matte, går i väntans tider. Du ska få jobba med att uppfostra ännu en lite kattunge, men nu kanske dina bröder kan hjälpa till? Så du slipper allt slit själv.
Jag har redan gått in i vinterlunken här hemma – jag sover heeeela dagarna från det jag kommit in efter min natt-/morgonrunda mellan 05-08. På morgonkvisten är det lugnt och skönt och mörkt ute: det gillar jag. 🙂
Kramar till hela familjen, Lakrits
Nämen åh! Så bedårande söööt! Det nästan värker i mig när jag ser den lilla ”indianen”. Vad spännande det ska bli när ni träffas alla fyra. Hoppas matte tar många bilder. Artemis och Febus tycks ha fått rena rama vårkänslor.
Min Emma sover ganska mycket mer nu på dagarna, hon har blivit lite höst och
vintertrött. Det är ju lite grått ibland, jag blir lite sovtrött själv då.
Men Tritons veckobrev missar! jag aldrig.
Ha det bra pojkar, matte och husse, till nästa vecka.
Nospuss och tassekram från Emma Katt och V.
Hej Felix!
Klart vi ska fixa en kam med elva pinnar kvar i dag och peta av en på direkten. För nu är det lilla Sioux, som det pratas mest om här hemma.
Visst är det spännande, men jag känner att det kommer att bli jättebra. Kan inte bli annat, då den lille ”indianen” är lillebror Febus halvbror på riktigt, precis som broder Artemis är min.
Här har det varit varmt och skönt ända till i dag då det känns grått och kallt. Blåsvädret har vi tack och lov sluppit, men det kommer nog det med.
Jo, vi ska minsann ha det så lugnt och skönt det går den här sista lugna och fridfulla veckan. Och ni där uppe ska ha det så skönt det går i blåsvädret.
Tassekram Triton
Hej Emma katt och V!
Visst är han bedårande söt, vår lille Sioux, som snart är stor nog att lämna sin mamma och flytta hit! Det är ju jätteviktigt att alla kattungar får vara kvar hos henne tills de är minst tolv veckor. Det står i lagen och det har de nytta av hela livet!
Spännande värre blir det i alla fall den dag den lilla ”pälsbollen” kommer, men jag bukar hålla mig undan första timmarna. Tro det eller ej, men jag är lite feg av mig och nästan lite rädd för småttingar! Känner mig lite obekväm och vill inte göra bort mig.
Men Artemis och Febus kommer garanterat att välkomna honom från första stund och tävla om att få ta hand om honom. Sådana är de bara och har varit så länge jag kan minnas. Vågar lovat att det kommer bilder, då matte nästan bor i bildapparaten. Ha det nu så gott tills vi hörs igen!
Tassekram Triton
Hej Lakrits!
Tack själv för att du, som är äldre och klokare än jag, fortsätter att följa oss här hemma i bloggen. Vi är alla fem så olika vi kan bli, men har det gemensamt att mot omvärlden är vi ett!
Nej, någon mer utställning blir det inte för mig. Jag klarar inte av att sitta instängd och känner mig trängd av alla som tittar in genom gallret.
Nog går vi i väntans tider minsann, och visst känns det lite jobbigt att börja fostra en liten pälsboll nu igen. Men bröderna har växt till sig på senare tid och lovat att hjälpa mig efter bästa förmåga den här gången.
Här är det ingen vinterlunk än, men det kanske är dags att börja tänka på det. Vi kommer i alla fall in i värmen tidigt om kvällarna numera!
Det där med att göra gården tidigt på morgonen i lugn och ro tycker jag också att är toppen. Jag går ut ungefär samma tid som du och kommer in några timmar senare.
Det är livskvalité att få den där stunden, ute i friska luften, alldeles för sig själv!
Må nu så gott och hälsa alla de dina från alla oss i Falun!
Tassekram Triton
Men åhhhh <3 Vilken liten sötnos! Så härliga bilder på alla fina kattbröder också som vanligt 🙂 Vi kommer och hälsar på när lillmisse gjort sig hemmastadd 🙂 Kram på er alla, hälsa matte så gott också från Lovis och Carina!
Oooo . . . . .så otroligt söt den lilla ”indianen” är!! 🙂 Spännande när ni får hem en liten ny kisse med allt vad det innebär! Och kul att få följa den lilla och de övriga här på bloggen! När jag själv var liten var jag helvild säger matte men nu har jag blivit betydligt lugnare som man blir när man blir lite äldre och sussar mycket!
Vi önskar lycka till med nya kissen!
Tassekramar fr Felix & Felicia
Hej Lovis och Carina!
Har hört att du var och hälsade på bröderna på utställningen. Så nu är det väl snart dags att du och jag får träffas.
Och som grädde på moset får du ju träffa lilla pälsbollen då med! Ha det så bra tills vi ses!
Tassekram Triton
Hej Felix och Felicia!
Ja, visst är han otroligt söt vår lilla ”indian”, och självklart blir det jättespännande att få träffa honom i verkligheten. Hoppas att det är en riktig ”mysis”, så han inte skrämmer ihjäl mig.
Jag är lite rädd för småttingar, men han ser lyckligtvis inte ut som någon vilde. Så det blir säkert bra, och vi alla tackar för lyckönskningarna!
Tassekram Triton
Klart vi ska träffas, Triton! Det ser jag fram emot. Tassekram på dej <3
Hej Triton. vilken söt liten indian, ja ni är söta allihop förstås. Kan tänka mig att det är spinnande för er alla. Verkar som Artemis och Febus har höga upplyftande planer i träden hos er. Bra att du håller vakten på gården. Ha en bra vecka fast det regnar ute, vi kissar sover i mattes säng bara.
Nosbuff från Fia och Sture. Klapp från matte Gudrun!
Hej Fialotta, Stensture och matte Gudrun!
Jo, nog är den lilla ”indianen” söt alltid, och jag är inte ett dugg rädd för honom på bild. Värre blir det säkert när det lilla pälsbollen börjar röra sig här hemma.
Så sant som det är sagt har broder Artemis och lillebror Febus fått storhetsvansinne efter att ha varit på utställning. Verkar som om de inbillar sig att de ska erövra hela världen.
Jag som har ansvaret får hålla mig på marken. Och i dag är det lika bra att trona ensam i kojan, då regnet bara öser ner utan slut.
De andra stollebröderna är ute ändå, och springer ut och in som skottspolar för att bli torkade av matte. Himmel vilket tålamod hon och husse har med busbröderna!
Ni ska i alla fall ha det så bra ni kan tills vi hörs igen!Regnandet kan vi inte gör något åt, och rätt vad det är skiner solen!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Hej på er! Nu är jag riktigt avis på er som får en sån söting.Måste säga att det ser hur mysigt ut i ditt lilla hus.Nästan så jag vill krypa in och gosa med dej.Kram på er alla
Hej Vivianne!
Jag börjar tror att det är många som vill ha vår lilla lurviga Sioux och nu är lite ”avisa” på oss. Och det förstår jag så söt som han är på bild. Vi får väl se hur ”farlig” han är i verkligheten.
Jag är ju alltid lite rädd för småttingar och behöver lite tid på mig. Men nu har jag ju mitt varmbonade lila hus att krypa in i om det skulle bli för ruskigt här hemma.
Det går bra att hälsa på därinne. Matte får i alla fall in huvudet, men så mycket mer blir det inte.
Ha det nu så gott tills vi hörs på söndag!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus