Jag har fått en ny idol. Han är jättestor, jättefin och jättesnäll! Till och med så snäll att jag fick låna hans madrass i finkan mellan arbetspassen på välgörenhetsdagen hos Falu Riklubb i Främby.
Där visade vi bröder och fyra andra fina kattkompisar upp oss i Dalälvskattens monter. Berättade om oss själva och föreningen och visade hur mysigt det kan vara att ha katt!
Men min nya idol är sannerligen ingen katt. Han kallas Bobson och är en maffig hingst är av rasen Irish cob och Tinker! Med böljande lugg, man och svans så lång att min känns nästan lite futtig.
Självklart blev jag mäkta stolt när han och hans matte Bodil Blomberg nickade välkomnande då jag längtansfullt tittade in i hans halmprydda hästfinka. Där mitt i härligheten fick jag sedan ligga och ladda mellan tassandet bland publiken.
För visa upp mig ute bland folk och bli omsvärmad av rara barn är det bästa jag vet. Och visst blev jag gosad med, av både stora och små, där jag tassade runt bland hundar och kaniner.
Än bättre kändes det förstås, då jag gjorde det för att samla in pengar till barn som har det svårt här i Falun. Lions har uppmärksammat problemet och sett att det är många som behöver en extra slant.
Buren inne i Dalälvskattens monter kändes snart för trång, trots att jag satt vägg i vägg med den här blåögda skönheten med lockig päls. En pratglad devon rex som lystrar till namnen Zine.
Han uppträdde tillsammans med kompisen Cara, en sköldpaddsfärgad champion av rasen brittiskt korthår. Hon ses här i famnen på matte Kristina Kjell koncenterad på något spännande utanför kattmontern.
Då och då mellan promenaderna måste jag förstås se till småbröderna Artemis och Febus. De blev självklart glada att se mig utanför buren, men klarade sig galant på egen tass och skötte sig exemplariskt.
Gång på gång fick matte lyfta ut dem en och en, då väldigt många ville borra in näsan i deras mjuka pälsar och verkligen andas in dem. Naturligtvis för att de är så söta men också för att vi är mer allergivänliga än andra katter.
Tänk ändå hur småbröderna växt till sig sedan i fjol vid den här tiden, då vi var med på Falu Djursjukhus jubileumsfestlighet. Då låg de och gömde sig i varandra, medan de nu var toppenduktiga och gjorde mig jättestolt.
Flera av de intresserade i publiken tog också vårt telefonnummer och vill komma och hälsa på och lämna kvar örngott åt oss att ligga på. Självklart är de välkomna, då de berättade att det vore en lycka för dem att kunna skaffa katt.
Tårarna var nära på flera i publiken, då de berättade hur de tvingats lämna bort sina älskade katter för att någon i familjen visat sig vara överkänslig. Vi gav dem tillbaka en gnutta hopp, då många allergiker faktiskt tål oss.
Det är med sibirisk katt, som med den ryska hästen basjkir, att vi saknar något i huden som gör att många allergiker kan umgås med oss utan problem. Självklart är det olika för var och en men värt att testa för den som längtar!
Härligt för mig att se småbröderna klara sig själva, så att jag kunde fortsätta mingla med den yngre delen av publiken. Vi var liksom på samma nivå, då de mer än gärna kröp ner på knä för att känna på och prata med mig.
Jag älskar verkligen att stå i centrum, och ha mycket folk omkring mig. Men jag vill känna marken under tassarna för att trivas! Där har de vana utställningskatterna har lite försprång när det gäller att sitta i timmar i bur!
Titta bara på brittiska korthåret Rocka Billy, som så här maffigt mötte publiken med sina vackra ögon. En riktig nallebjörn, som såg så klok ut att till och med jag kände mig lite liten.
Det ska mycket till för det. Men även matte Birgitta Nordqvists maine coon Benazir imponerade stort på mig! Det var något i hennes blick som påminde om vår gamle Nisse, som var världens snällaste och tog hand om mig när jag kom!
Hur som helst flög timmarna i väg, och snart var det dags att riva montern och tacka och ta farväl. Bröderna hade då krupit ihop och började blir trötta och längta hem. Jag hade mer än gärna stannat en stund till på halmmadrassen.
För det kändes stort att ligga där och hör Bobson frusta och skria, på sitt alldeles speciella sätt. Men allting har ett slut, och väl hemma firades vi med kokt fisk och spraygrädde och fick vara ute i trädgården till sent på natten!
Med det slutar jag och hoppas ni förlåter mig för att jag skriver först i dag. Men som sagt det var ju för den goda sakens skull och självklart ställer vi alla upp för barnen!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Phu, när matten läste rubriken fick jag lite hicka men sen såg jag att det var lugnt, du blev bara förtjust i en häst, hihi. Va mycket barn det var där då, nästan lika många som i skolan, jag träffar så sällan barn men jag har sett när de som är här i husen innanför oss leker och det ser riktigt skojsigt ut. Förstår att du är stolt över småbröderna som såg så mysiga ut när de låg och betraktade omgivningarna, synd att jag inte kunde vara med för det såg verkligen härligt ut.
Så nu återgår det till vanliga livet från att ha varit Stars under helgen, ja vanligt är det väl inte om ni ska ligga in lite örngott, det är inte som här minsann. För när jag hoppar upp i mattens säng, så frågar hon med lite sträng röst, ”vad gör du där” då vet jag att där fick jag inte vara, utan hoppar snällt ned men ett och annat bläng får kärringen tåla, hihi.
Nu må du tro att det är full rulle på Tandån, den forsar fram och låter som en lastbilsmotor på heltid. Solen skiner och det börjar på att bli grönt i alla björkar, underbara dofter som slår emot mig när jag går ut, skönt att bara vara såna här dagar. Ni får ha det så braigt du och Artemis samt Febus, ja tvåbeningarna får vi heller inte glömma bort, njut nu av det vackra vädret, för man vet aldrig hur länge det varar denna gång.
Russelpussar i mängd!
Hej Felix!
Ja, det där med finkan var inte så farligt som det kunde låta. Men du må tro att jag gjorde stora ögon när jag upptäckte den öppna luckan till det lilla utrymmet fyllt med skönaste halm.
Jag älskar bara halm och smyger in till ”kottebädden” så fort jag kommer åt. Där har jag legat och sovit hela förmiddagen, för det kostar på att vara ute på sådana bravader som vi var i helgen.
Men roligt var det med alla snälla barn som kom fram och ville gosa med mig. Jag vill ju hälsa på alla jag möter, och det är inte alla som har tid med mig när jag är ute och tassar med husse eller matte runt kvarteret till vardags.
Självklart önskar jag att du varit med, för det var många hundar där. Synd nog var söt-tävlingen för långt bort för att vi skulle kunna tassa dit.
Men nu är vi hemma igen och på eftermiddagen ska vi bröder hjälpa matte binda upp humlen som växt i krokilar under helgen.
Hoppas allt är fortsatt bra med er där uppe och att Tandån inte väller ut längre så ni råkar illa ut. Men visst är det spännande att tita på vattnet som forsar neröver.
Här handlar det om mer stillaflytande vatten, som Artemis tassar ur vattenbadet och sedan sitter och pysslar med på gården. För som sagt det gäller att vara ute och ta vara på solstrålarna så länge de behagar värmer oss!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
Hästen Bobson med sina lurviga fötter och långa hårman var ju läcker! Undra på att han blev din nya idol! Så stor och ståtlig som han var! Men du måste allt ha känt dig ganska liten bredvid honom för han ser väldans stor ut! Som en myra kanske bredvid en elefant 😉
Ha det så bra i värmen! Vi ligger mest och dåsar och orkar inte göra så mycket!
Tassekramar fr Felix & Felicia
Hej Felix och Felicia!
Måste erkänna att jag blivit alldeles dagvill efter förra helgen. Det är ju faktiskt redan lördag och dags att börja spåna inför morgondagens inlägg.
Därför blev jag så glatt överraskad när det nu kom en hälsning från er. Men visst var Bobson för skön att skåda, och tänk att han var så snäll mot mig. Jag behövde verkligen pauserna i mjuka halmen mellan minglandet med publiken.
Förstår att ni bara dåsar i värmen. Det gör vi mestadels vi med! Fast ett och annat spännande hittar vi också på. Mer om det berättar jag i morgon. Till dess må så gott!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus