Med livet som insats !!!

Äntligen kom då den efterlängtade snön och bäddade in oss i ett mjukt täcke. Men knappt hann vi ut och busa förrän stormen slog till och slipade ner täcket till ett hårt äggskal.

Det gjorde nu inte så mycket, för snö är snö i alla väder och alltid lika spännande att pulsa i och tassa på. Så i flera dagar har vi trotsat stormvinden, med livet som insats, och varit nära att blåsa bort.

Fråga mig inte hur det kommer sig, men det är lika varje år. Av någon outgrundlig anledning är de mjuka vita flingorna rena lyckopillren för oss med fyra tassar.

 

Väl nere på marken får flingorna det att rycka i kroppen och spritta i benen. För att inte tala om vilka spännande dofter som kommer upp från det som gömmer sig under snön.

Matte har hängt med ute efter bästa förmåga, även om det har varit lite si och så med det. Hon har nämligen gjort sin årliga flygtur, med livet som insats, den här veckan!

Ni minns väl hur det var i fjol höstas, då hon flög nerför trappan och landade på rygg på stengolvet nere i hallen. I år såg det ut som om hon skulle klara sig! Men inte heller…

 

Den här gången flög hon över en stor vråltung kartong, som stod framför en av hyllorna i djuraffären, och landade på magen till allas förskräckelse. Och vad som värre var, hon hade lillebror Febus i famnen! Det var därför hon missade kartongen.

Han flög ännu längre men klarade sig undan med blotta förskräckelsen. Fast matte slog sig gul och blå på benen, ända från nere vid fotleden och en bit ovanför knät. För att inte tala om hur ont hon fick i båda armarna.

Därför har vi äldre bröder sympatiserat med henne och tagit det lite lugnt. I morse var det dessutom så kallt så vi satt inne hela familjen och kollade på Emil i Lönneberga. Han som bor på Katthult och är lika full av hyss som lillebror Febus! Numera känd som vår alldeles egen Emil.

 

Matte säger att jag är en riktig Krösa-Maja, då jag skvallrar om allting utan att fråga om lov. Men hur skulle jag kunna hålla tyst om att matte tagit ännu en flygtur av det mer ovanliga slaget.

Dessutom var det ju ingen hemlighet den här gången, då hon uppträdde inför publik och höll på att skrämma slag på både husse och affärspersonalen. För att inte tala om alla kunder som tittade fram bakom hyllorna.

Medan broder Artemis och jag bara myser håller lillebror Febus igång dagarna i ända och sover aldrig annat än på nätterna. Har han inget annat att roa sig med, så roar han husse och matte med att hoppa ut och in genom köksfönstret.

 

Med livet som insats sitter han sedan inne och vaktar nötterna, som husse lägger ut på fönsterbrädan utanför lilla fönstret i stora rummet. Så fort det kommer en lillpippis hoppar han upp, och slår huvudet i fönsterrutan gång på gång.

Ett under att han inte får hjärnskakning! Men det verkar inte bekomma honom det minsta, och lillpippis  struntar fullständigt i hans utfall och mumsar på för fullt i trädet utanför.

Så har vi det alltså den här andra söndagen i advent, då matte håller sig ganska lugn och ber mig mana till försiktighet utomhus. För det är svinhalt på sina håll och hon vill gärna vara ensam om flygturerna!

Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

 

12 svar på ”Med livet som insats !!!”

  1. Hej på er alla! Vilken tur att det gick så pass bra som det gjorde,kunde ha gått mycket värre.Läser eran blogg varje söndag.Det är en riktig högtidsstund för mej att läsa om allt som händer er. Sänder en varm och solig kram från Florida.Tror inte ni skulle trivas så värst bra här för det är ju lite dåligt med snö här.Kram på er myskillar.

  2. Hej Vivianne!

    Vilken härlig överraskning att du sitter på andra sidan jordklotet och läser det jag skriver på arbetsmaskinen här hemma i Falun. Matte har berättat för oss hur långt bort Florida är, och hon älskar solen så mycket att hon gärna skulle bo där.
    Fast vi passar nog bättre i snön, men blev jättemalliga att höra från dig, och hoppas du fortsätter följa oss genom rymden.
    En riktigt God Jul önskar vi dig och matte hälsar så gott!

    Tassekram Triton, Artemis och Febus

  3. *Fialotta här, våran matte har oxå ramlat i veckan, baklänges slog i svanskotan och höger handled, men hon klarade sig ganska bra. Alltid roligt att läsa om era bravader varje vecka Triton.
    Hälsa eran matte att krya på sig. Hoppas att ni får en fin vecka i snön ni bröder.
    Tassklapp från Fialotta, Stensture och matte Gudrun

  4. Hej Fialotta!

    Min halkvarning var alltså på sin plats men kom för sent för din matte som redan råkat illa ut. Du och Stensture får ta hand om henne och värma henne. Vi sänder en krya på dig hälsning och hoppas att vi snart hörs igen.

    Tassekram Triton, Artemis och Febus

  5. Hej Triton och bröderna!
    Åh vad jag är glad för er skull att snön äntligen kom! Jag vet hur länge ni väntat. Det är ovanligt med snökatter, det är nästan bara er ras. Jag gillade bara snön när jag var ung och busigare. Då tyckte jag det vara kul att gasa runt i snön. Men jag fyller ju 15 år om några månader och nuförtiden tycker jag inte om snön. Framför allt har jag svårt för kylan, trots min tjocka päls.

    Det var tråkigt att matte råkat skada sig lite grann – jag hoppas hon snart är tillbaka i god form! Hälsa så gott!
    /Lakrits

  6. Hej Triton.
    Stackars din matte som haft sådan otur.Tur att hon inte bröt något ben i kroppen.Jag brukar också ramla ibland.Jag missar rätt ofta när jag ska hoppa upp på bord.Så matte försöker vara noga att dra ut stolar så att jag kan mellanlanda.Min matte blir så rädd när jag missar och ramlar.Jag är nog helt enkelt lite klumpig.Jag är inte lika spänstig som i min ungdom.Appropå ungdom.Jag blev som ung igen när jag fick pälssvansen.Den var riktigt skojig.Den påminde mig om råttjakten,som jag bedriver sommartid.
    Hälsn.stugsittaren Gustav

  7. Det där med flygturer känner matten igen säger hon och det har resulterat i läkarbesök vareviga gång, antingen gips med hem eller så har de skömmat ihopa matten. Så hon är väldans försiktig när det är halt ute men här har vi fått snö varje dag sen den där stormen härjade, det snöar nu med och då blir det inte så halt, peciellt som det är kallväder också, hihi.

    Mera oroliger blir jag när matten läser om Febus, den stackarn tror han att huvudet är gjort av stål, så man kan banka hur mycket som helst på det. Räcker inte mattens flygturer till, ska den busen ut och flyga också, din matte och Febus har nog inte förstått att det är bara fåglar som flyger å så flygafiner förstås, hihi.

    Hoppsar att ni får mera snö där nere med, för här har det ramlat ned en hel del men matten säger att det kan få komma en halvmeter till det vi redan har så blir hon nöjder. Det tycker jag med för snö är jätteskojsigt att studsa runt i, fast ett par gånger har jag försvinnit i snödrivorna, hihi.

    Russelpussar.

  8. Hej Lakrits!

    Ja visst är det för härligt att vi äntligen fått snö. Jag har faktiskt väntat ända sedan jag fyllde år i slutet av oktober. Jättemånga veckor alltså.
    Grattis förresten lite grann i förskott! 15 år är en värdig ålder, då du med all rätt bör ha andra intressen än att busa i snön. Matte kryar säkert på sig, hon börjar bli van vid flygturer vid det här laget. Hälsa alla därhemma så gott!

    Tassekram Triton, Artemis och Febus,

  9. Hej Gustav!

    Så roligt med ännu en vän i mogen ålder, och så bra att pälssvansen fick dig att bli som ung på nytt. Vi blir alla lite mindre spänstiga med åren, och tur är väl att du har en förståndig matte som försöker hjälpa dig.

    Våran matte verkar ha en väldigt speciell förmåga att springa först och tänka sedan. Därför har det blivit en och annan flygtur nerför trappor och så under årens lopp.

    Nu håller hon på att repa sig efter den senaste vurpan och hälsar så gott till både dig och din matte. Ha det så gott och lek lugnt, så hoppas jag vi hörs snart igen!

    Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

  10. Hej Felix!

    En halv meter snö till!!! Det är precis vad vi alla här hemma önskar oss precis som du och din matte. Då blir det också mycket mjukare att landa efter alla mattarnas farliga flygturer.
    Lillebror Febus är som han är och verkar aldrig få in i skallen att det sitter en ruta i fönstret. Fortsätter han så här får vi väl skaffa honom en skyddshjälm eller åtminstone en vadderad mössa.
    Hälsa alla de dina, och en fin vecka med mycket russelbus önskar vi dig. Ficklampan är guld värd för husse och matte när vi är ute på gården om kvällarna. Och tack och lov har Febus hållit sig hemma sedan lampan kom!!!

    Tassekram Trion

  11. Kära hela familjen. Vilket elände för matte att hon skulle ta en flygtur just nu när det är dags för våra julklappar,Läste bloggen idag och blev chockad. Hälsa tilll matte och husse och dina syskon och hoppas på bättring

    Monica som också är ute flyger ibland.

  12. Hej Monica!

    Ja, vi trodde faktiskt att matte skulle hoppa över flygturen i år. Men hon var liksom tvungen att ta en, och med lillebror Febus i famnen dessutom. Lär ska ha sett rätt farligt ut för alla som såg på!
    Hon är fortfarande blå på benen men hon repar sig. Det gör hon alltid med lite tröst och pussar från oss bröder. Och till dig som också brukar flyga säger jag ”Var rädd om dig och hälsa de dina!

    Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *