Han kallas Mini-Kaj, är jättesöt och äter nystekt ”pannkis” direkt ur matte hand. Och det ska vara tunna frasiga ”pannkisar”! Får han något annat nyper han henne i fingret med näbben i stället för att ta maten.
Jag skulle nästan vilja påstå att han är mattes stora kärlek just nu och mer bortskämd än vi bröder tillsammans. Men så är han också sonson till gamle Kaj-Kaj, som var mattes trogne vän i hela sju år långt innan vi kom.
Gamle Kaj-Kaj har för alltid en plats i mattes hjärta och pryder sin plats på väggen i arbetsrummet där jag sitter och skriver.
En jätteklok ”pippis” med fru och ungar som älskade honom, trots att han genom livet gick med ett skadat ben.
När han gick bort försvann också hans rara men blyga fru, som troget funnits vid hans sida i fem år.
Kvar som tröst stannade årsungen Kaj, som var en kopia av sin far och med tiden fick smeknamnet Lill-Kaj.
Det är han och hans fru, som jag berättat om förut, som glatt oss med sina ungar så länge jag kan minnas.
Men strax före midsommar i år hände något oförklarligt. Lill-Kaj försvann just som han och frun blivit föräldrar. Vi här hemma kände till att de fått smått, då han dagarna innan visat tydligt att han ville vill ha uppblött mjuk och lättäten mat.
Far i huset var alltid den som hämtade hem maten, men plötsligt kom han inte mer. I stället tvingades den ensamma mamman flyga i skytteltrafik mellan boet med ungen och matplatsen här.
Tills han lärde sig flyga och hon en dag tog honom med sig och bad matte hjälpa till att ta hand om honom. På den vägen är det och vi har fått en ny kompis, även om lillebror var nära att ta honom just när han lärt sig flyga i somras.
Mini-Kaj skrek då så hjärtskärande att det hördes över hela gården, och så högt att till och med lillebror blev rädd. Han klarade sig oskadd och lärde sig att inte landa på marken utan att se sig för ordentligt.
Med sin kloka mammas hjälp lärde han sig snabbt att fånga maten själv med näbben när matte kastade upp den. Och i mitten av förra veckan hände det som aldrig hänt med någon av mattes kajkompisar förut.
Han böjde sig ner mot matte och tog ”pannkisbiten” direkt ur hennes hand! Så har han fortsatt hela tiden efter det, och vi sitter stumma av beundran. Eller så är vi kanske lite avundsjuka
Men det är inte fint att vara, så det glömmer vi. I stället är vi malliga över vår Mini-Kaj, som är så speciell och som matte säger tredje generationen i rakt nedstigande led av de kloka fåglarna med silverögon.
En sak som är bra med Mini-Kaj är att han ser till att få upp matte på morgonen. För innan det riktigt ljusnat sitter han på farstukvisttaket och leker väckarklocka. Och han låter värre än jag, när jag spelar på fönstret.
Då ska han ha morgonmålet, som är våra små kattknaprisar, serverat genom fönstret för att bli tyst. Det underlättar förstås för mig att få komma ut, så det har sina fördelar att ha en morgonpigg kompis.
Det här var viktigt för mig att få berätta om, då flera läsare som hört av sig och undrat hur vi har det med vårt rara kajpar. Matte har legat lågt sedan Lill-Kaj försvann, då hon inte riktigt vetat hur det skulle gå för mamman och ungen.
Nu har det gått bra för båda två, men ur led är tiden. Inte nog med att klockorna flyttades tillbaka en timme på lördagsnatten. I går morse slog matte dessutom av arbetsmaskinen och for till Yttermalung med husse och kompisar för att plocka tranbär.
Därför ligger jag en dag efter, och inte nog med det. De hittade inte ett enda bär men matte luktade hund när de kom hem på kvällskvisten! Så jag har faktiskt varit lite sur ända sedan dess och fått trösta mig med min lilla ros som jag fick som godis till helgen.
Lyckligtvis börjar det släppa när jag fått rå om arbetsmaskinen hela förmiddagen, fått skriva av mig och hjälp att lägga in bilderna. Nu stundar dessutom en lång spännande kvällspromenad, som säkert får livet att leka igen!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Hej Triton!
Jag började bli orolig för att du inte hade skrivit på söndag som vanligt. Skönt att allt är bra med er. Började fundera om bus-Febus hade tjuvlånat och saboterat arbetsmaskinen. Nu vill jag säja ” förlåt Febus ”. Lyckliga ni som har Mini-Kaj, jag ville så gärna ha kajor här omkring, men jag har skator, nötskrikor, hackspettar och många småpippisar. Och härom dagen så satt det en gråspett på balkonggolvet, som troligen hade flugit mot ett fönster. Men rätt vad det var så flög han iväg. Nu ska ni ha det så trevligt med er nya vän. Förstår att pannkakslaggen står redo på spisen.
Må så gott och hälsa till alla omkring dej!
Ja tänk va våra vänner kan vara underbara.En liten vacker och underbar histioria så man får en liten tår i ögat.Och du Triton du får inte vara svartsjuk tänk om vi människor kunde behandla alla lika som din matte gör skulle det inte va så mycket bråk i värden.
Hej Gudrun!
Så glad jag blir att höra att du har saknat mig i går. Fast jag skäms lite också, då jag alltid vill vara plikttrogen. Men det rörde till sig, då det kom hastigt på med de nyttiga tranbären.
Håller med dig om att det är en lycka att ha Mini-Kaj och hans mamma som bästa kompisar här hemma. Kajor är jättekloka pippis, som kan lära sig en massa saker.
Matte har berättat att gamle Kaj-Kaj brukade flyga med henne ner på stan när hon gick till affären. Där utanför satt han sedan på någon lyktstolpe och väntade tills hon kom ut igen och följde henne hem.
Kände att jag ville dela med mig av glädjen över Mini-Kaj, även om matte sörjt hans pappa som försvann. Då har vi bröder fått hjälpas åt att trösta henne.
Må nu så gott med dina många pippisar så hörs vi snart igen.
Tassekram Triton
Tack för en underbar berättelse! Tänk att Mini Kaj tog maten ur er mattes hand! Helt otroligt att han är så tam, pippi som han är!! Ni behöver nog inte vara oroliga över att er matte delar sin tid med pippisar hon har nog tid o kärlek över för er också!!
Ha en fin vecka och hoppas att ni inte drabbas av ”Simone”!!
Kramisar från Felix & Felicia
Hej Gudrun!
Tänk att jag har två bloggvänner med samma namn! Visst är det så sant att små vänner av alla de slag kan vara underbara. Delad glädje är som bekant dubbel glädje, och därför ville matte och jag dela med oss av Mini-Kaj och hans kloka mamma och all den glädje de skänker oss.
Tassekram Triton
Go kväll Felix och Felicia!
Tack själva för att ni ville läsa. Tror att min lilla berättelse gör att ni lär känna oss här hemma ännu bättre. För det är så här vi lever vårt liv, omgivna av vilda och tama vilda fåglar.
Jag är nog inte så orolig att matte ska glömma bort oss bröder, men det är ”mänskligt” att bli lite avundsjuk ibland. Fast jag vill det inte, det bara blir så.
En fin vecka önskar vi er tillbaka och hoppas ni inte drabbas för hårt av stormvindarna. Vi hörs snart igen!
Tassekram Triton
Hej Triton! Jag blev verkligen rörd av din berättelse om Lill-Kaj. En sån underbar liten varelse. Nu får ni inte vara avundsjuka ni är ju mattes små underbara varelser.
Var rädda om er och ta hand om Lill-Kaj.
Tassekramar från Tusse, Zibell, Leo och matte Lotta.
Hej matte Lotta, Tusse, Zibell och Leo!
Tänk att en liten svart pojke med silverögon kan väcka så mycket varma känslor. Vi är nog inte avundsjuka på honom utan snarare på matte som han litar så fullt och fast på. Och skulle det behövas skulle vi bröder självklart ställa upp för honom mot alla faror i världen.
Jag lovar dig att vi ska vara rädda om oss om ni lovar mig detsamma! Dags att krypa till kojs och vänta på att ”väckarklockan” på farstukvisttaket ska sätta fart på matte i morgon bitti!
Tassekram Triton
Hej Triton, alltid underbart att läsa om er kissar och andra djur på eran gård. Vi har inga pippisar här på våran balkong, sedan dom tog bort träden utanför. Jag Fialotta tycker om att titta på pippisarna, Stensture han bara sover jämnt. Ha en bra vecka allihop.
Tassklappar från Fialotta, Stensture och matte Gudrun
Hej Triton & Co.!
Jag blev rörd av Lill-Kaj vid mitt besök hos er och berättelsen om hans föräldrar. Jag förstår att ni alla är glada när pippisen så tydligt visar att han tycker om er – och ni tycker om honom. En win-win-situation!
Kramar till er alla!
Hej på er alla tre !
Kul för er att ha en pippi att se på. Här i trädgården har jag ju haft en kotte att nosa på. Men nu sover han, säger matte. Så brukade jag titta på små pippisar som drack vatten (ur samma fat som jag brukar använda). Ett annat djur som jag har träffat och nosat på är en padda (matte sa att det var en sån) Vi hade en liten ”nos-a-nos” en kväll ute på trottoaren. Men den var inte så kul, så jag gick in. Ha det bra. Hälsa matte o husse. Ja, visst ja. Den här veckan har vi en ny hund i huset. En stor svart en, som har varit här en vecka, och ska stanna en vecka till. Sen får jag rå om matte alldeles ensam igen. Det blir ganska skönt.
Mjau från Majsan i Falköping
Hej matte Gudrun, Fialotta och Stensture!
Tack för era rara ord. Tänk att du matte Gudrun är den tredje av mina bloggvänner som heter just Gudrun. Undrar nästan om det betyder djurvän!
Sorgligt att de tagit ner träden utanför er balkong. Det finns människor som ska ta bort allting. Här har grannarna tagit ner två fina träd med röda bär på allmänningen trots att husses och mattes protester. Det är sorgligt tycker jag, då de var så mysiga att klättra i och sitta under.
Hoppas att du Fialotta kan få lite fart på Stensture, så ni kan busa lite med varandra när ni inte längre har pippisarna att titta på. Må så gott alla tre tills vi hörs igen!
Tassekram Triton
Hej Lillemor!
Ja visst är han fin vår alldeles egen Mini-Kaj, som är så trogen oss och kommer och hälsar på flera gånger varje dag. Om vi är inne, och inte ser när han kommer, sätter han sig utanför köksfönstret, tittar in och skriker högt på matte!
Jag sitter just nu på ett av dina örngott och skriver. Är på väg att lägga mig på det och ta en ”förmiddagstuppis” så det blir riktigt sibiriskt.
Må så gott tills vi hörs igen!
Tassekram Triton
Tassekram Triton
Hej Majsan!
Roligt att du hör av dig ända från Falköping. Ser att du har fullt upp och måste dela matte med en hund just nu. Det kan ju vara lite roligt ibland, och nästa vecka får du ju rå om matte alldeles själv.
Paddan ska du däremot se upp med och inte ge dig in på att ”pussa” för mycket och för hårt. Då blir du jättedålig, som en gammal kompis till mig blev efter att ha smakat på en padda.
Hälsa matte och hunden så gott tills vi hörs igen!
Tassekram Triton
Sicken fräsig pippi, den påminner matten om den tama kråka som tvåbeningarna hade här för ett par år sen, fast matten har nog tama både kråkor och skator, för de kraxar så fort hon kommer ut, om hon har glömt att slänga ut mat och dem. Matten slänger ut gotter åt sina gårdsskator, för hon säger att är man rädd om sina skator så slipper man de andra, inte för jag vet vad hon menar men vi har bara ett par skator här, hihi. Som dig och dina bröder så är jag nog lite avundsjuk på alla gotter som de får, småpippisarna de får nötter, talgbollar och solrosfrön, som de äter med god aptit, de stora får kokt potatis, kokt ris och pasta samt bröd som blivit gammal men inte mögligt.
Hoppas att du har bättre väder nere i Falun, för här må du tro att det är domba, som om nån spillt ut massvis med mjölk i luften, ingen snö än så länge, som tur är.
Russelpussar.
Hej Felix!
Fräsig är rätta ordet, för det är han verkligen vår lille Mini-Kaj. Han är en mindre sorts kråkpippis, men lika klok som den stora. Din matte gör säkert rätt som matar alla möjligsa sorter. Det gör vi här hemma med och har aldrig haft mer än två skator.
Några fler av samma sort som Mini-Kaj har vi, och alla får förstås mat. Men det är bara han och hans mamma som är riktigt tama och liksom tillhör familjen.
Här är det snudd på rena sommarvädret och ytterdörren står öppen hela dagarna till långt fram på kvällen. Hoppas domban lättar hemma hos er också, så ni får njuta av utsikten.
Må så gott och hälsa alla omkring dig!
Tassekram Triton
Hej du. Jag smakar aldrig varken råttor,fåglar eller paddor och kottar. Jag bara nosar på dem. Jag har nog aldrig fått vara ute och jaga själv i mitt liv. Men sedan jag kom till matte o husse, är jag i himmelriket, tycker jag. Tur för mig att polisen hämtade mig och tog mig till katthemmet, så matte kunde köpa mig. Nu har jag det bra och ni med förstår jag.
Mjau och spinn från en glad Majsan
Hej igen Majsan!
Skönt att höra att du inte smakar på paddan så du tvingas dregla paddgift i flera dagar. Så gick det för min gamle vän, som inte kunde hålla tänderna i styr. Fortsätt bara nosa och må så gott när du nu äntligen fått det så bra.
Tassekram Triton