Nu har de kommit tillbaka! Hela gänget är samlat ovanför mig och vintern räddad! Både för dem och för oss bröder här hemma.
För vilka skulle annars underhålla oss ute på gården hela den stundande vintern. Nästan ingen annan vill ju vara ute än vi tre lurvtassar med rötter i Sibirien.
Det handlar förstås om våra ”lillpippis” och några större med, som alla har sitt matställe här om vintrarna. I veckan har de återvänt för att kolla läget och fått se att allt är i sin ordning.
Favoritnötterna är redan på plats och talgbollarna går åt som smör i solsken. Våra lillpippis äter dem bäst innan det blir så kallt och de blir så hårda.
De får nöja sig med nötter och bollar nu tills det blir lite kallare. Då kompletterar husse matsedeln med massor av små frön av alla de slag. Det får lillpippis att stortrivas på gården, och oss att ha någonting spännande att hålla koll på.
För håller koll på dem är det enda vi gör, då maten är så fiffigt upphängd att vi aldrig når upp. Men det räcker för att skapa spänning, och de är så vana vid oss att de inte bryr sig!
Medan vi förberett för vintern åt ”lillpippis” har vi under veckan städat bort sommaren från trädgården. De flesta möblerna har burits in, och alla mjuka dynor har försvunnit ur de röda trästolar som står kvar.
Nu är vi på gång att hjälpa husse och matte städa ur uthuset. Där under taknocken har vi som bekant det perfekta tillhållet när regnet öser ner som det brukar göra om höstarna.
Det har visserligen inte börjat regna så där vedervärdigt än men vänta bara. I torsdags fick vi lite försmak av det som hör hösten till. Broder Artemis passade på att testa möbelskyddet som hus och höll till där mest hela dagen.
Förresten på tal om hus säger jag som så många gånger förr. Inget ont som inte har något gott med sig och kan än en gång konstatera att det är så sant som det är sagt.
De nya stora luftiga storbilsburarna, som vi fick till den olyckliga utställningen för ett par veckor sedan, är numera ombyggda till ett charmigt tvåvåningshus på farstukvisten med mjuka fällar att ligga på.
Där myser vi idag mellan firandet och påhälsningen, med spännande presenter, av rara bloggvänner från Gävle.
Lillebror Febus fyller nämligen ett och ett halvt år i dag och är på väg att bli stora pojken.
Och tänk han har slutat klättra över staketet och är inte alls lika busig längre!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Hej! Det må jag säga. Höghus tänkte jag med detsamma! Snyggt! Därifrån har ni ju koll på det mesta som händer. Eller hur? Regn och sol, pippisar och andra besökare. Kan inte bli bättre. Ni har väl den bästa matte och husse ni kan tänka er. Emma Katt tycker likadant. Om hon inte hade mig ville hon väldigt gärna bo, om inte tillsammans med er (hon är som sin matte, killar är tja, inte så nödvändiga,) så rätt så nära i alla fall. På kompishåll så att säga.
Emma säger också nu att hon också villa ha ett höghus. Jag får väl se. Hon har så många sovplatser redan. Ska nog ta fram fågelmatarna istället, till våra pippisar, så jag har annat att sköta.
Många tassekramar och nospussar i vart fall, till er alla , både högt och lågt.
Veronika och Emma Katt!
Hej Triton! Hemma hos oss har också småpippisarna börjat komma för att kolla läget på matfronten. Jag ska fixa lite till dom nu i veckan. Det får bli talgbollar och nötter till att börja med. Sedan bär det av till Stocksbro Kvarn för att köpa 20 kg solrosfrö. Då vet jag att pippisarna blir jätteglada. Vilket fint höghus ni har fått. Det är ju jättebra att burarna går att använda till annat än att resa i.
Kram till dig och dina småbröder från Lotta, Tusse, Zibell och Leo.
Hej Veronika och Emma katt!
Jätteroligt att ni gillar vårt höghus. Det är helt perfekt att hålla koll från och kanske något att ta efter så här i höstkylan. Hörde nyss att väderfarbröderna lovat snö i slutet av veckan, så nu vet vi vad som väntar! Må så gott trots det tills vi hörs och ta väl hand om era ”lillpippisar.
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Go kväll Lotta!
Så glad jag blir att du också sett att dina ”lillpippisar” börjar komma och kolla läget. De måste ju förvissa sig om att det finns mat, där det brukar finnas, innan vintern kommer. Därför kände jag för att skriva lite om det i dag, och börjar man mata måste man fortsätta hela vintern som jag är alldeles säker på att du gör. Hälsa Tusse, Zibell och Leo så gott!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Då bukar och bockar jag och matten för Lillebror Febus, nu när han nästan fyller år, hihi. Skönt att han börjar bli vuxen och slutat med ofoget att klättra över staketet, för visst är det skönare om man kan slappna av lite där ute och slippa vara på helspänn för att han ska trassla sig över och ut.
Ni ser ut att musigt där i er trädgård, vackra färger och musiga gömställen, pippisar som hälsar på, matten ska snart börja mata pippisarna här med men än tycker hon det är för tidigt, det finns gott om fröer i skogen. Vi bor ju nästan ute i skogen, fast vi har vägen mot Norge utanför tomten men ändå så är det mycket dofter som sprider sig mot mig när jag går ut. I morse stod jag länge och väl med nosen i vädret och bara sög in dofterna som slog emot mig, det var rimfjost i gräset, alldeles vitt i gräset det hade varit minus 5,9 i natt sa Lillhussen när han kom in i morse.
Ha det nu så musigt med bröderna och tvåbeningarna, passa på att njuta så länge det går, för rätt som det är så har det vita lagt sig över alla fina buskar och andra gömmor.
Russelpussar.
Hej käre Triton! Tack för att jag fick hälsa på dig och dina syskon. Måste säga att den yngste, Febus, verkligen verkar ha mycket kattungsbus i sig ännu. Han for fram och tillbaka, med en himla fart. Det var så roligt att se! Det var också roligt att träffa husse och matte, era vänner fåglarna och speciellt den unge kajan. Här hos oss har nu husse precis idag satt ut fågelmaten till våra vänner i sydöstra Gävle precis som ni redan hunnit med. Lakrits uppskattar verkligen att få spana på pippisar och frambringa det där speciella ljudet som ni tydligen blir lyckliga av, ”smackandet” efter fåglarna.
Det vore en lycka för mig om det skulle visa sig att jag inte blir allergisk av er ras för då kan jag och Lakrits få en kattunge i huset. Sånt piggar ju upp, även om de kan bli lite FÖR busiga ibland! 😉
Tacka matte än en gång för så vackra foton på er trio och hoppas vi träffas igen! Kram till er alla!
Hej Felix!
Tack för grattishälsningen till Febus! Ja nog har vi det mysigt, eller ”musigt” som du skriver, här ute i trädgården. Men fast vi inte fångat några än är här dåligt med möss. En enda liten stackars husmus, smet mellan tassarna på oss en natt i sommar, men den lät matte fly ut under grinden. Förstår att det sprider sig många spännande dofter från skogen till din nos. Se bara till att inte dra iväg utan lov nu när Febus börjat lägga av med rymmandet. Ha det bra och tassa på så du håller värmen ute i kylan!
Tassekram Triton
Go kväll Lillemor!
Jätteroligt att ni kom och hälsade på, och ni är så välkomna tillbaka! Hoppas ni stannar lite längre då, så att ni hinner bekanta er lite med Artemis också. Glad att höra att ”lillpippisarna” i sydöstra Gävle nu också fått matplatsen ordnad och kan känna sig trygga inför vintern. För att inte tala om vilken lycka det är för Lakrits!
Hoppas att du inte kände av oss efter besöket, utan att det visar sig att du tål vår ras. Då blir det liv i luckan och en liten kattunge piggar garanterat upp hela familjen. Må så gott tills vi hörs!
Tassekram Triton
Hej Triton! Du förstår att det är så här att nu har vi , min kompis Mysan och jag, varit på sommarstället sedan 1 maj, och nu är det dags att flytta till lägenheten igen och då blir det lite tråkigt. Då fick jag en bra idé om pälssvansen som jag fick av dej förut, var finns den att köpa, för nu har jag ju inga råttor att jaga, då skulle en pälssvans duga bra. Matte har fixat med balkongen så att vi inte smiter, men skulle jag längta allt för mycket så har husse lovat mej att jag får följa med honom när han ska ut i skogen och fälla träd. Då kan jag vara på gården där jag är på sommaren medan han jobbar. Matte tror att jag kommer att behöva en pälssvans så hon tänker köpa en. Varför tror du att jag är så bestämmande mot min kompis nu när jag har fått vara ute i sommar? Beror det på att jag är så stor nu, ett och ett halvt år och att både hon och jag är kastrerade? Egentligen så tycker jag om henne ju, hon är ju som min Mamma, åtta år. Jag vill bestämma om vem som ska äta i tur och ordning. Ska vi ha skilda matplatser tror du? Blir det bättre så? Ja du Triton det är tur att vi har dej att fråga ibland. Med vänlig hälsning Sirre.
Hej Sirre!
Så roligt att höra från dig igen efter din och Mysans långa spännande semester ute på sommarstället. Förstår att det kan kännas lite märkligt at flytta in till lägenheten igen, men med en fixad balkong och ny pälssvans kommer det säkert att gå bra.
Det är ju ändå inte lika roligt att vara ute några längre stunder på vintern, och så har du ju Mysan som sällskap. Det där att du vill bestämma över henne har säkert med att göra att du nu blivit stor, men du kommer säkert snart på bättre tankar.
En bra idé, så länge du Sirre är så här, är säkert att ni får skilda matplatser så Mysan slipper bli stressad av dig. En kompis till matte har efter sommaren haft samma problem med sina missar, och det har lugnat ner sig när de fått skilda matplatser.
Säkert kommer du också att behöva en eller flera pälssvansar att busa med i stället för allt spännande på sommarstället. Din matte hittar svansar, fast de heter egentligen bläckfiskar, om hon tar arbetsmaskinen och skriver http://www.mekatt.se Där finns också mycket annat smått och gott. Ha det nu så bra hela familjen, och undrar du och din matte över något mer kan ni väl slå min matte en signal på 023-195 35.
Tassekram Triton
Tack så mycket för att du gjorde dej tid att svara på mitt mail, förstår att du har mycket att sköta om på din gård nu när du matar småpippin till vintern som är i antågande. Matte ska leta svansar och dela på vår matplats få se om mitt tjuriga humör blir bättre. Kramen från Sirre, och du, hälsa till Bröderna också.
Hej igen Sirre!
Visst har jag mycket att stå i men aldrig mer än att jag vill hålla kontakt och, när jag kan, ge goda råd. Du ska få se att ditt tjuriga humör släpper bara det hunnit gå lite längre tid efter det att du var till veterinären för att bli lugn och snäll och go.
Det tar sin tid ibland och kan då bli lite svajningar i humöret, men med tiden ska du se at du blir en riktig liten mysfarbror. Till dess får du avreagera dig på pälssvansen! Hälsa matte din och Mysan så gott, så hälsar jag från dig till bröderna här hemma.
Tassekram Triton