Tre rullar grönt hönsnät på den farliga sidan! Det var tydligen allt som behövdes för att lillebror skulle förstå att vi är rädda om honom och sluta balansera på staketet.
Nätet lutar neråt inåt och smälter ihop med grönskan så det syns knappast. Men det har helt kart fått lillebror på bättre tankar! Han har blivit som en ny katt på bara en dryg vecka.
Nu är det i stället korna, fåren och grisarna på Dikarbacken som är hans stora intresse. Till dem åker han storbil med husse och matte och går naturstigen mellan hagarna med de stora djuren.
I början av sommaren var han förstås lite försiktig och gjorde stora ögon åt djuren. Men men nu är hans snudd på tuffare än både Artemis och jag är när vi är där uppe.
Och så dryg som lillebror varit den här sommaren är det nästan skönt att bara ligga hemma och koppla av när han åker ut med storbilen. Fast vi vill förstås inte vara utan honom för allt i världen.
Korna är lika nyfikna på lillebror Febus som han är på dem. De kan stå långa stunder och bara titta på varandra utan att säga ett ljud. Men så är korna också hur snälla som helst och skulle aldrig drömma om att skrämma lillebror.
Lika fascinerad är han av linderögrisarna Pippi och Ingvar. De är jättesöta, och ska så småningom bli ett par. Lille Ingvar måste bara växa till sig lite, innan han kan börja uppvakta Pipppi och vi börja hoppas på småttingar.
Än så länge tycker Ingvar att det är lika spännande att kolla på lillebror Febus, som han tycker det är att kolla på Ingvar. De gillar varandra men ”Febbe” är lika nyfiken på och inte det minsta skraj ens för stora Pippi.
I går när de träffades höll husse och matte aldrig på att få ”Febbe” med sig hem. Han var heltänd på grisarna och ville bara vara kvar och få gå in till dem i hagen.
Väl hemma igen var han sedan så trött att han somnade på stört. Om det var grisarna eller regnvädret som lockade fram John Blund, mitt på dagen, vill jag låter jag vara osagt. Men vi slog oss i alla fall till ro hela familjen ända till framåt kvällen.
I skymningen var det sedan dags för dagens höjdpunkt, som är spännande höstjakten på flygfän hemma på gården. En jakt som alltid slutar med att husse och matte med ficklampa trevar runt i mörkret på jakt efter oss tre.
Det går inte att fånga på bild, och vad vi tre kallas, efter en halvtimmes letande och lysande i blöta buskar, passar sig inte att förmedla här. Men jag jag kan avslöja är att vi just då inte är några älsklingar!
Tassekram Triton
Vilken härlig eftermiddag både ni och Febus verkar ha haft. Här hemma har det varit en lugn dag till skillnad mot i natt då det kom in en främmande katt genom vår kattlucka. Då blev det liv må jag säga. När vi väl fick ut den skräckslagna katten så jagade Leo iväg den. Undrar om den vågar komma hit igen.
Jag kommer och hälsar på er grabbar någon dag men jag ringer matte först.
Tills dess tassekramar från Lotta, Tusse, Zibell och Leo
Jaha! Nu förstår jag varifrån uttrycket ”liv i luckan” kommer.
Vi brukar också få påhälsning ibland då Emma är ute och en dörr är lite på glänt. Då går det liksom lite fel ibland. Kanske någon som vill ha lite kattmat som nattmat. Det låter lite ibland, men har inte uppstått blodvite.
Emma hälsar!
Febus verkar ha haft en riktig lant-eftermiddag. Undra på att han blev trött.
Lantluften suger nog lika mycket som sjön. Kor är ju också väldigt trevliga,
och vackra! Det tycker jag i vart fall. Ja stora är de ju också. Om man jämför med katter, och nyfikna. Det tycker jag man ska vara. Det lär man sig mycket på.
Må så gott alla katterna! Hoppas vi får en fin september med många vackra dagar. Tassekram från Emma och Veronika
Hej Lotta, Tusse, Zibell och Leo! Livat värre tycks ni ha haft det häromnatten. Kanske tur att vi inte har någon kattlucka! Hoppas den objudna gästen har ett hem, annars kommer den nog tillbaka. Du är så välkommen Lotta, hör bara av dig. Tills vi ses, må så gott hela familjen!
Tassekram Triton
Hej Veronika! Där träffade du mitt i prick! ”Liv i luckan” var det förstås hos matte Lotta och katterna i helgen! Hälsa Emma!
Tassekram Triton
Hej Emma och Veronika! Visst ska man vara nyfiken, annars lär man sig ingenting. Jag är nyfiken på både människor och djur, och inte rädd för någonting alls. Fast när husse och matte hälsade på, och kände på mig, första gången darrade jag lite. Det brukar de påminna mig om när jag blir för stöddig! Men då var jag bara sex veckor och har glömt det för länge sedan.
Tassekram Triton
Oj vilka stora olika djur ni mötte i skogen. . . .Sådana djur har vi aldrig sett men så är vi stadskatter också och får hålla oss inomhus för annars kommer stora brummande saker och kan köra på oss säger vår matte. . . . !!!
Ha det så bra på landet och i stora skogen!
Tassekramar fr Felix & Felicia
Vad fräsigt, kor och grisar, ja det var ett tag sen jag såg såna, fast då var det får också, för tvåbeningarna var och hälsade på ovan Älvdalen på en gård och då var jag bara en liten valping, hihi. Fast så tuffer som Febus var jag inte det måste jag erkänna.
Tur att hussen och matten fixa så inte Febus kan rymma mera, för nog är det mycket skönare om man kan va i en trädgård och mysa, utan att behöva passa lillebror på heltid.
Det är nästan så jag kan höra vad dina tvåbeningar yttrade när de lyste och letade efter er tre, har nog fått höra ett och annat jag med när jag busat runt i mesta laget, det lämpar sig dock inte i tryck, hihi.
Russelpussar.
Hej Felix och Felicia! Är man stadskatt så är man, och då är det bäst att hålla sig hemma. Jag vet väl hur stålbjörnarna brummar på gatan härutanför. Var glada att ni har en matte som är rädd om er! Hälsa henne så gott från oss!
Tassekram Triton
Hej Felix! Håller med om att lillebror Febus är en riktig tuffing. Jag vet då rakt inte vad som skulle kunna stoppa honom. Han tror bara att han är störst, bäst och vackrast. Och hur det låter här ute om kvällarna tycks du vara helt införstådd med. Ingenting som lämpar sig att sätta på pränt vare sig i arbetsmaskinen eller på papper. Ha det så gott och njut av septembersolen tills vi hörs!
Tassekram Triton
Hej på er!
Jag förstår att ni är oroliga för att Febus är så nyfiken och orädd. Jag kan berätta att här har vi rävungar som kommer på kvällarna och får smörgåsar med leverpastej och lite annat smått och gott. Men nu har grannens misse också börja komma hit och han räds inga rävar. Härom kvällen så kom en av rävungarna i full galopp med missen bakom sej. Ibland står dom och stirrar på varann och den som ger upp det är räven. Att sitta vid köksfönstret och titta ut är mycket trevligare än att sitta och glo på tv.
Ha det så gott i solen!
Hej Gudrun. Så roligt att höra från dig, och så lycklig du är som har små rävungar som hälsar på och äter hos dig. Sedan ”Kotte” försvann har vi tre bröder bara varandra, fast lillpippis börjar återvända nu när hösten kommer och det uppskattar vi förstås. Må så gott i solen, som väderfarbröderna i morse lovat ska skina hela helgen.
Tassekram Triton, Artemis och Febus