Jag var beredd att blåsa faran över när det hände igen. Lillebror gled ljudlöst upp genom busken med de gula blommorna och dök lika ljudlöst ner på andra sidan staketet på den farliga sidan.
Det blev för matte att än en gång löpa gatlopp och se till att få in lillebror genom den lilla säkerhetsventilen och in på allmänningen. Där mötte husse och hjälpe honom in genom grinden och hem till oss igen.
Det här hände på lördagskvällen efter att vi kommit hem från 25-årsfirandet på Falu Djursjukhus. Matte var jättenöjd med oss, och satte snabbt ihop det lilla röda katthus vi fått som belöning.
Vi var fulla av bus och måste bara leka av oss efter att ha suttit i bur och visat upp oss hela dagen. Efter det firades vi med var sin äggula i små glasskålar till förrätt och var sitt fat med favoritfisk till huvudrätt.
Tro mig eller ej, men det var faktiskt riktigt roligt att vara med och fira tillsammans med föreningen Dalälvskatten och katthemmet Bergslagskatten. Inte minst som arrangörerna låtit oss katter dela tält med Dalarna Burfågelförening och dess färggranna fåglar.
Mest spännande var det förstås att kika i smyg på den största av dem. En fågel med samma silverfärg som jag, illröda stjärtfjädrar och samma kroknäbb som höken här hemma.
Med sin gälla vissling höll han först på att skrämma slag på oss katter, men efter ett tag fungerade hans signal utmärkt som väckarklocka när vi var på väg att slumra till. Fem timmar i bur tar ut sin rätt, och det kostar på att ligga på topp.
I efterhand har jag fått veta att fågeln är grå jako, som heter Lipton och bor i Borlänge. Det är hans snälla husse, som lånat mig bilden, då matte hade fullt upp med att hålla koll på oss och berätta om raserna sibirisk katt och neva masquerade.
Ett tag åkte jag skytteltrafik ut ur och in i buren, då flera nya och gamla vänner ville hälsa på mig. Det tyckte jag förstås var roligt , medan småbröderna absolut inte ville ut och Febus låg som en liten ängel på sidentäcket.
Hemma igen var sedan allt frid och fröjd. Efter flera soliga dagar med lillebror Febus from som ett lamm, hade vi allihop börjat koppla av. Men ttan förvarning slog han då till på nytt och var skrämmande nära att lura oss allihop.
Där slutade lördagskvällen utomhus för hans del, och han fick snällt ta med sig katthuset och följa husse och matte in och stanna där resten av kvällen.
Och tur var väl det! För broder Artemis och jag hade ändå inte kunnat hålla koll på honom när det blivit mörkt och vi fått lov att vara ute så länge vi ville!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och Febus
.
När mattar löper gatlopp, då är de inte goa att tas med, det vet jag av erfarenhet förexten så är hussar likadana, hihi. Förstår att matten blev lätt förtvivlad, va som helst kan ju hända, det blir nog att sätta på Febusen långkoppel så han inte kan smita. Konstigt att han pyser iväg fast ni bröder är ute, han borde välan leka med er i stället.
Snyggkatter var ni alla tre, på utställningen hoppas att ni vann någe kuligt då eller var det besökarna som bjussa er på godis måntro. Strunt samma, ni var väldans snygga, det tycker både jag och matten. Den där grå jakon, har en väldans vasser näbb, mina tvåbeningar har haft en blågul ara men de känner till att jakon är en pratglad pippi, så jag förstår att den visslade, de brukar busvissla jättebraigt, hihi.
Ni får ha det så braigt där nere i länssta’n och hoppas att ni slipper åska så arbetsmafinen håller sig vid liv. Här var vi utan både fåne, internet och mobil igår, det gick bara att ringa nödnummer och så nödvändigt är det inte, man klarar sig bra utan de där fåniga sakerna, hihi.
Russelpussar.
Usch så tråkigt att Febus fortsätter att ta för stora kliv upp och utanför gården. Jag förstår att ni alla är bekymrade och stormar era hjärnor för att hitta en lösning på problemet! Jag satt och tänkte jag också, och en fundering är om det kan vara för trångt på reviret för tre katter? Katter är ju så noga att markera och märka upp sina revir med kindstrykningar och annat…
Det blir ju svårt för honom att ”lära sig av misstagen” också när det kan gå helt åt skogen om han kommer ut… 🙁
Jag hoppas husse och matte klurar ut en bra lösning och ser fram emot att få läsa hur ni gjort! Var nu rädd om er alla tre! Kram
Hej Felix! Nej, när mattar löper gatlopp är de inte goa att tas med, men de ser rätt så hejiga ut. Åtminstone gör då våran matte det, då hon drar iväg i racerfart. Just nu skulle lillebror behöva ett långkoppel, då han inte tycks förstå sitt eget bästa och vill in till oss igen så fort han kommit utanför staketet. Men det klarar han inte av på egen tass, då det inte finns någon buske att klättra i på den farliga sidan. Men vi har haft våra perioder både broder Artemis och jag, så jag hyser gott hopp om att det ska vara övergående med lillebror.
Tassekram Triton
Tassekram Triton
Hej Lillemor! Lillebror Febus är farligt jobbig just nu, men ska sanningen fram så har både broder Artemis och jag haft våra perioder i just den åldern som han är nu. Så jag tror nästan att det hör rasen till, då han inte vill rymma utan vill tillbaka in till oss direkt. Reviret delar vi och det är vi tre mot världen. Vi har ju alla varit till veterinären för att bli lugna, snälla och goa!
Tassekram Triton