Upp-och-nervända världen är det här hemma just nu. Lillebror Febus har fått vårfnatt och är på väg att ge hela familjen hjärtsnörp!
Uppfinningsrik har han alltid varit, men nu är han så våghalsig att det börjar bli farligt. Dessutom ligger han alltid steget före när det gäller att överraska och överlista oss andra.
Så med hjärtat i halsgropen sitter vi nu så fort ”Lill-Febbe” visar sig ute i trädgården. En trädgård som han snart raserat, med sina svanhopp och djupdykningar.
De höga hoppen är förstås farligast, då han kommit på idén att ”flyga” rakt från toppen av klätterträdet och upp på staketet på den farliga sidan ut mot stan.
Det har ingen av alla de katter som bott här före oss klarat av, och inte broder Artemis och jag heller för den delen. Men ”Lill-Febbe” är inte som andra han och begriper inte hur farligt det är att ligga där på staketnocken.
Så nu har vårt älskade klätterträd jämnats med marken och förvandlats till en ledsen rishög utan stam och runda plattor att sitt på. Trädet som varit vår bästa utsiktspunkt och älskats av husets katter i över 15 år.
Det skulle vi nu kunna stå ut med för ”Lill-Febbe om det varit nog med det. Men när han strax hittar på att använda den stora blommande gula busken som språngbräda upp på staketet känns det förtvivlat.
Mest för att lillebror Febus inte förstår hu farligt det kan vara om han dimper ner på den farliga sidan av staketet utan att någon av oss hinner uppfatta det. Då kan han ju råka hur illa ut som helst!!!
Två gånger har han dimpit ner på fel sida och tvingat matte löpa gatlopp i panik. Bara för att se honom smyga in genom ett litet hål till allmänningen och sätta sig utanför grinden och vänta på att få komma in.
Så den här veckan har han hållit oss i ständig skräck, för det går ju inte heller går att stänga in honom ensam medan vi är ute. Och de få stunder han hållit sig på marken har han levt rövare och grävt så att jorden sprutat runt alla små stackars blommor i krukorna.
Vi andra har inte gjort så mycket annat än turats om att hålla koll på honom, och det har sannerligen räckt till och blivit över. För det vårfnatt han fick när värmen kom hade ingen av oss kunnat drömma om.
Men det kom, trots att han varit till veterinären för att bli lugn och snäll och go för flera månader sedan. Så just nu är det nästan skönt när det kommer en störtskur och kyler ner honom lite.
Bara för att få ett tillfälligt avbrott i hans återupptagna karriär som utbrytarkung. En karriär som alla vi andra trodde var slut! Men som nu tyvärr går spikrakt uppåt
Nu vet vi bättre när vi ser ”Lill-Febbe” sitta på det fällda klätterträdet och fundera över vad som hänt med med det. Och vad som hänt med vår lillebror undrar förstås vi som älskar honom!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Hej på er!
Men vilken rackare den ” lille ” Febus är! Tur att matte också är hemma så att ni är många som kan hjälpas åt att hålla reda på den gulliga odågan. Har inte kotten kommit fram än? När han ( eller hon ) kommer lunkande så kanske Febus får något annat att tänka och undra över. Det blir kul att läsa om det sen. Hoppas att någon regnskur ibland kan lugna ner honom så att ni får vila er och slappna av.
Trevlig pingst!
Men jisses….ojojoj!!! Kan förstå att hjärtat sitter i halsgropen när Febus tar sig över på fel sida!!!
Hoppas att Febus slutar upp med att försöka rymma….ska tänka om jag kan komma på nåt bra?
Tassekram Tizzy genom matte Maggie!
Så det är inte bara jag som är rymmare, tur att matten fick läsa det här, för hon tror att det är bara jag som är osmöjlig, hihi.
Matten har ett förslag, hur ni ska stänga in Febus, ni kanske kan sätta hönsnät överst på staketet, då blir staketet högre och blir inte så lätt att balansera på. För om han är en smitarkatt så kanske ni får sätta honom på löplina, med sele och koppel på. Själv är jag en rymmare om jag bara får chansen, de som bott här före mig kunde vara lösa men med mig går det tydligen inte, för busig som matten säger och det är farligt med vägen på ena sidan och en forsande å på andra sidan. Vi lever nog lite farligt såna där bussnuttar som eran lillebror och så jag förstås, hihi.
Russelpussar.
Hej Gudrun! Ja, nu får vi allt sätta vårt hopp till att ”Kotte” kommer snart och ger lillebror Febus någonting nytt att tänka på. Tills dess önskar vi dig och de dina en riktigt trevlig pingst!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Hej Tizzy och matte Maggie! Tack för att ni förstår hur vi har det. Känns skönt med vänner som förstår. En riktigt trevlig pingst önskar vi er!
Tassekram Triton, Artemis och Febus
Hej Felix! Här har du en rymmarkompis, men lillebror Febus är mycket fegare än du. Så fort han kommer över staketet blir han rädd och vill hem. Men skulle han då bli skrämd kan ju vad som helst hända.
Och lika farligt lever du, ditt lilla bus, när du drar i väg utan att tänka dig för. Jag vet hur matten känner det då, och det är ju för att vi tycker så mycket om er.
Tack för alla tips från matten och en riktigt trevlig pingst önskar vi er!
Tassekram Triton, Artemis och Febus