Tänk er att ligga högt uppe på en stor sten och vara ett med livet i skogen. Höra ”hackisens” envisa knackande efter mat i tallen bredvid och känna vildkatten vakna inombords.
Det var precis vad jag gjorde häromdagen efter en lång tuff skogsluff ovanför Stångtjärn. Där låg jag utom synhåll för allt och alla, men med full koll på allt som rörde sig framför mig.
På långt håll såg jag skidåkare i massor, en och annan fiskare på isen och soldyrkare som bara satt med näsan i vädret och njöt. Ovetande om att jag på håll registrerade varje rörelse och lekte lite polis.
Det hade jag lovat broder Artemis att jag skullr göra för att också han skulle våga sig ut på årets första skogsluff. Och som det såg ut kunde jag med gott samvete låta honom följa med husse och matte med storbilen dagen därpå.
För ute i skogen fanns inte en lös vovve så långt ögat kunde nå. Men gott om glada kopplade vovvar, med pinnar och vantar i munnen. Och sådana är det ju en fröjd att träffa, då vi möts vi på lika villkor.
Lika fritt från lösa hundar var det också när Artemis gjorde sin premiärluff. Han hittade till och med ett träd, som ”hackisen” nyss knackat ur stora hål ur nertill, och spritt massor av träflisor runt omkring på marken.
Där blev han sittande både länge och väl och kikade försiktigt fram bakom den grova stammen. På spaning efter ”hackisen” som han hoppades skulle komma tillbaka och öka spänningen ytterligare.
Alla som ser mig i skogen, säger att jag är en stor och ståtlig katt. Även nu fast jag håller på att tappa kragen och vinterpälsen. Men matte säger att det finns en ännu större katt i skogen som heter lokatt och som jag ska akta mig för.
Men det är ju just för alla spännande vilda djur , som vi känner lukt av och hittar spår efter, som gör det så spännande att vara ute på äventyr i skogen. Flera gånger har jag hittat färska slagplatser med massor av mystiska fjädrar i en ring på marken.
Husse och matte gillar också att gå på upptäcktsfärd, och framför allt tror jag att de gillar att se hur slutkörda vi bröder blir efter ett pass i skogen. För resten av dagen efter att ha kommit hem gör vi inte mycket väsen av oss.
Broder Artemis som är försiktig av sig, och tar allting på blodigt allvar, var så trött efter skogsluffen att han mest låg och vilade även dagen efter. Kanske mindes han hur han hittat en favoritstubbe, som stack upp ur snön med massor av spännande tassavtryck på.
Lillebror Febus har som ni kanske redan förstått fått stå över skogen den här veckan. Men han har fått vara ute och ragga med storbilen så mycket mer. Han måste nämligen hållas under kontroll i det kritiska läge han befinner sig nu.
Anledningen är den att han kommit på dåliga tankar och blivit riktigt besvärlig. Inte så att han är elak eller så utan fortfarande världens vänaste lilla varelse.Men det har ränt oroväckande saker i huvudet på honom tillsammans med känslor han inte kan tygla.
Så nu har husse än en gång fullt upp att utveckla sina snickartalanger och omsätta dem i praktiken ute på gården. Mer om det nästa söndag. Till dess må så gott i solen, som värmer skönt, fast det är svinkallt om nätterna!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Hej Trinton
Ja i säg sôm i a sagt förut hur du e gått te få te e hôr vicku,mä både ä ena ô ä ara.Otrolä fin bilder.
Me
Hej Monica! Hä ent sô svårt, då hä händ en massa saker helä tin ô ho matte e mä ô sjer hä.
Tassekram Triton
Men så mycke mys i skogen….låter härligt! Men det som bekymrara oss i Hedemora är lille Febus…..bygg högt husse så ha inte kan ta sig över…kanske vinkla det hela inåt om du förstår vad jag menar….då jag är katt o dessuitom väldigt smart enligt min matte!
Hej hela familjen! Bygg högt husse, det är precis det allting handlar om här hemma just nu. Håll tummarna för att allt går bra!
Tassekram Triton
Jo, du det finns mycket spännande i skogen att nosa på och lyssna på men det där med hackisen tycker jag inte är så spännande för den har jag hört väldans ofta. Det finns nämeligen några såna här vid vårat fågelbord, de är här och käkar talgbollar och solrosfrön vareviga dag, sen sitter de och knackar på huset ibland för att hacka sönder fröna de hämtat. Sen kommer vårknackandet igång säger matten, när de signalerar till andra hackisar att kom inte hit för det här är mitt ställe, hihi.
Det som jag tycker är spännande med skogen är alla spår som dyker upp, av Rävis, Haris, Älgis och massvis med andra spår. Jag måste säga att det är rätt bra att bo mitt i spenaten. För häromdagen så såg jag Älgis, som gick runt och betade ned mot ån, de äter vide för det är så mycket näring i, säger matten. De kommer när kvicksilvret kryper ned mot 30 minusar, då är älgarna här och jag tycker det är jättespännande att kolla in dem, hihi.
Din matte har rätt i om de där stora katterna som bor i skogen, de som gör stora runda tassavtryck, de ska både ni och jag akta mig för, de kan vara farliga för oss hundar och ni småa katter. Så håller er nära tvåbeningarna när ni är ute i storskogen, så det inte händer nåt elände.
Russelpussisar.
Hej Felix! Du vet det är skillnad på att bo mitt i stan som vi och som du har det där uppe i vildmarken. Vi måste ut i skogen för att få höra ”hackisen” fast vi har jättemånga andra fåglar på gården. På tal om oss små katter som du skriver är jag lite nyfiken på hur mycket du egentligen väger. Fast det kanske är hemligt.
Tassekram Triton