Det är som mörkast nu, sa polisen häromdagen till matte och ville påminna alla hundägare om att sätta reflexer på sina hundar. Jag är ingen polis men vill ändå påminna om att det förstås också gäller oss katter om vi är ute i mörkret.
Men det är inte bara mörkt på det sättet den här tiden på året. Ännu mörkare är det för alla de övergivna katter och kattungar, som tvingas gå ute och försöka klara sig själva.
Sällan har matte varit så nerringd av förtvivlade människor, som upptäckt att de har magra och hungriga katter boende i uthus och lador. Katter som ingenting hellre vill än att få komma in i värmen, få mat och vatten, och bli älskade som de kärleksfulla varelser de är.
En del är visserligen blyga efter att ha svikits och varit ensamma ett längre tag. Men inga är några vildkatter utan helt vanliga huskatter, som haft oturen att hamna hos människor som aldrig skulle fått förtroendet att ta hand om dem.
En sådan är den här lilla docksöta flickan, som tillsammans med sin unga mamma är tillfälligt omhändertagen i ett av Djurskyddets jourhem. Flickans bröder har precis flyttat till nya familjer, och nu är det mamma katt och hennes lilla dotter som måste hitta nya hem.
Mamma katt är jättemysig och inte mycket större än dottern, som uppskattas vara runt fem månader. Hon har sedan i vintras gått ensam på Galgberget här i Falun, och hittades med sina småttingar i ett öppet gallerförråd högt ovanför en carport med massor av bilar.
Snälla ni hjälp mig sprida det här vidare, så att det når så många djurvänner som möjligt. Om vi hjälps åt kanske vi hittar någon eller några riktiga kattälskare som vill ge dem ett stadigvarande, tryggt och kärleksfullt hem. Matte vet var de finns om någon skulle vilja hälsa på dem!
Så mörkt och blött som det varit i går och i dag känns det som en evighet sedan solen sken. Ändå är det bara ett par dagar sedan den strålade från en klarblå himmel, och lillebror Febus hade högtflygande planer på att nå en pippis som kallas sidensvans.
Han tog sig betydligt högre upp i äppelträdet än jag någonsin vågat mig på, och matte var på väg att skicka husse efter en stege. Men tror ni inte att den lille påhittige brodern visste precis hur han skulle ta sig ner.
Och i morse när matte öppnade köksfönstret, och ropade in honom, hoppade han in direkt från marken i stället för att gå via farstukvisten som vi andra. Hugaligen den dag han kommer på att han ska hoppa över staketet, och Artemis och jag måste ut med husse och matte och leta efter honom.
Allas vår ”gammatte” i Brandalsund varnade redan från början för att han var helt otroligt uppfinningsrik. Och det är så sant om det är sagt. Ni skulle bara se hur fiffigt han petar ner godisasken på golvet, så locket flyger all världens väg, medan han själv sitter och ser ut som en oskyldig ängel.
Rena lekstugan skulle jag vilja säga med en Artemis som fortfarande är helt betagen i pälssvansarna. Så betagen att han till och med kan ligga i en fåtölj och bara busa med med sin pälssvans Och ytterligare tre svansar har jag lyckats få tag i att lotta ut!
Själv är jag inte lika leklysten, utan som vanligt lite tjurigare, och mer lika den katt från Uppsala, som jag söker i veckans fråga. Alltså den katt, som ständigt försökte göra livet surt för Pelle Svanslös.
Svaren mejlar ni senast lördag till djurliv@dt.se Och för att hjälpa er på traven morrar jag i all vänlighet ett elakt lycka till!
Tassekram Triton med bröderna Artemis och lille Febus
Stackars missar som blir utslängda på ett tocken sätt, finge jag och matte sen nåt sånt, så skulle jag bita dem i smalbenet. Matten säger att hon nog skulle få skaka galler för lång tid framöver, vete katten vad hon menar men det är nog inge braigt.
Vi sprider det vidare förstås som vanligt ute på min blogg och matten på FB, så kanske det finns någon vänlig själ som kan ta hand om dessa sötnosar.
Ni verkar ha vansinnigt skojsigt, med Febus i trädkronornas topp, tänk om man kunde klättra i träd. När jag och matten var ute så satt Kurre uppe i en tall och tjattrade, då önskade jag verkligen att jag var katt, hihi.
Ni får ha det så braigt och se nu till att inte Febus, inte smiter för då kan det gå riktigt illa.
Russelpussar.
Hej!
Tycker också synd om alla katter som hamnar ute bara för att en del människor inte vill ta hand om sina fyrbenat vänner. Hellaraiser som jag tog in då jag bodde i Norrbotten var en ute katt som inte hade ett bestämt hem. Men nu lever han gott och mår hur bra som helst hos mina föräldrar och med mina andra två katter och föräldrarnas hundar.
Den dagen jag skaffar hus med tillräckligt med rum så ska jag bli jourhem åt hemlösa katter. Det är ett mål som jag strävar efter. Tanken på att hade det inte varit för mig, så vem vet hur det hade gott för Hellraiser.
Ha det så bra!
Tassiga kramar Anna, Jemina, Trigun & Hellraiser <3
Hej Triton!
Det är så tråkigt med alla kissar som inte har något hem. Jag tycker det är värre nu på vinterhalvåret när det är kallt ute och dom skulle behöva ha kärlek och värme inomhus. Jag blir så ledsen för deras skull så det nästan gör ont i mig.
Var rädd om dig och dina småbröder.
Kram från Lotta, Tusse, Zibell och Leo.