Visst är han bedårande söt och rar. Men tro mig det är bara halva sanningen! Han är alldeles gruvligt jobbig också, för både mellanbror Artemis och mig.
Han är outtröttlig och ska vara med överallt. Enda friden vi har Artemis och jag, är mellan fyra och sju på morgonen när vi får göra gården själva medan han sussar sött mellan husse och matte.
Det är enda stunden jag har då jag kan sitta i lugn och ro och bara njuta av att se mig omkring, lyssna på pippis morgonsång och fundera över livets allvar. Den stunden behöver jag för att må bra och känna att jag har läget under kontroll.
Artemis har med åren blivit min förtrogna, så det känns bara bra om att vi gör sällskap ut i ottan och drar upp riktlinjer för den kommande dagen med Febus. Det händer mycket med honom varje dag nu!
Artemis har redan från första stund fallit för hans charm, medan jag, som är ett halvår äldre, är lite trögare och mer svårflirtad. Jag vill att rutinerna ska följas och att allting ska vara som det alltid har varit
Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig! Och faktiskt börjar jag tycka det känns skönt när ”pysslingen” Febus smyger upp bredvid mig och vill ha en slick av min sträva tunga.
Jag börjar till och med tycka att tycka det är roligt när han hoppar på mig ute på gården och jagar in mig i full fart. I början lär jag ska ha låtit fruktansvärt illa, så fort han närmade sig, men det är glömt och historia nu.
Han heter Febus men går som bekant under smaknamnet ”Ingenjören” efter att ha kopplat ur mattes arbetstelefon, saboterat laddarsladden och på samma sätt ”dödat” musen till husses arbetsmaskin.
Tack och lov verkar han ha tröttnat på det där farliga sladdarbetet, och jag anar i stället ett ämne till trädgårdsmästare när jag följer honom på gården. Ni skulle bara se hur tokig han blir han får hjälpa till att sätta blommor i jorden eller hittar en hink med sand.
Han gräver, snurrar runt och hoppar jämfota, eller vad den nu heter när man har tassar, medan han tittar i kors och det riktigt lyser i de ljusblå ögonen. Han håller igång så länge lampan lyser, och får fart på Artemis minsann!
Så visst livar det upp att ha en liten ”pyssling” att ta hand om. Tror faktiskt det var rätt medicin för både Artemis och mig, för att vi inte skulle gubba till oss i förtid.
Nu leker både livet och vi igen, tack vare en liten Febus!
Tassekram sibiren Triton med bröderna Artemis och Febus
Joho, ni har upptäckt samma sak som matten, hon säger att lugnet hägrar över Åsen när jag sover. Tur för henne att jag är både kvälls- och morrontrött, hihi. Fast när jag håller fuller fart, då vilar inga ledsamheter här inte, det är full rulle som gäller och tvåbeningarna blir nästan utsletna efter mina race, hihi.
Så både jag och matten förstår hur ni känner er, jag förstår hur Febus har det och matten hur du och Artemis har det, hihi.
Russelpussar.
Hej Triton! Jasså lillebror Febus har varit i farten igen. Hoppas musen till husses arbetsmaskin klarade sig någorlunda med livet i behåll. Ni får stå ut med att Febus är så busig, han har ju liksom ”kvicksilver” i kroppen som man brukar säga. Hur det än är så är han ju för gullig för att man ska kunna bli arg eller hur?
Många kramar från Lotta, Tusse, Zibell och Leo.
Sidu, kanske att lite yngre blod skulle behövas i denna familj också för att få fart på oss gamlingar :)Febus är ju bara så bedårande söt! Matte har yppat lite för oss tidigare att hon nog är sugen på en liten småtting, så om hon håller sig borta från bloggen och slutar läsa om alla rackartyg småttingar hittar på, och bara tittar på de goa bilderna så kanske vi får en liten lillebror/syster att liva upp oss lite!
Tassekramar Screwball och Tequila