Två steg framåt och ett steg bakåt. Där är jag just nu, utan att själv veta varför! Men jag är på väg att komma ut och tuffa till mig igen.
Det är till och med så jag tycker mig börja få vårkänslor, för det spritter i kroppen och jag får sådana där tokfnatt som bara sibirer kan få.
Men än så länge jag släpper bara loss mina högtflygande planer på hemmaplan, eller på sin höjd ute på allmänningen om både husse och matte är med. För det är fortfarande nånting, fast jag inte begriper vad, som håller mig tillbaka.
Matte säger att det nog är nån två-års kris, som jag hamnat i och måste ta mig igenom. För jag vill ju det ska bli som förut när vi gick iväg hur långt som helst och jag inte var rädd för nånting annat än tåget.
Tack och lov tycker jag det känns som om modet håller på att återvända och jag hitta mitt rätta jag igen. Annars får jag väl gå till nån sån där pyskolog, som matte säger heter psykolog, och reda ut situationen.
Det värsta är att jag tror det märks utanpå att jag är lite vilsen. För till och med lille lillebror Artemis håller på och stuttar upp sig mot mig.
Ni skulle förresten ha sett hur det såg ut i badrummet i morse när husse och matte kom upp. Hela golvet var fullt med vatten, då det lilla busfröet ägnat arla morgonstunden åt att ösa ur nästan allt dricksvatten i den gröna hinken vi har där.
Där satt han sedan mitt i vattenpölen och koncentrerade sig på vattnet som rörde sig när han drog framtassarna genom det. Helt i sin egen värld och utan minsta tanke på att sluta när husse och matte kom dit.
Hinken är den som vi har ute på farstukvisten annars, när det inte är kallgrader och blir is på vattnet. Det är favoriten och den måste vi bara ha med oss in, fast vi har både har en skål med rinnande vatten och tre andra glasskålar spridda runt om i huset.
Lillebror har nog också börjat få vårkänslor, och känner hur det spritter i kroppen. För rätt som det är när jag ligger och sover kommer han i full fart och hoppar upp på mig och biter mig i nacken.
Inte så att ha är elak, men han kommer så där skojaraktigt bakifrån när jag inte ser honom. Så där som fegisar gör, och som jag faktiskt också gjorde mot storebror Nisse.
Vill helst inte tänka på det, men jag var bara drygt halvåret då och förstod inte bättre, medan lillebror Artemis ju är drygt ett och ett halvt år. Men vi vet ju alla att han är alldeles kolossalt sen i utvecklingen.
Det är nästan så att jag börjat undra om det aldrig ska bli nåt annat än ett litet gryn av honom. Till och med husse och matte har börjat undra, och kallar honom numera allt mer ofta för ”Grynet”.
Hur som helst är det tydligen så att han vill få igång mig, när han kommer, för det riktigt lyser bus ur ögonen på honom. Och i nästa stund slinker han iväg och råmar så där upphiat som bara han kan.
Då vet man att han är på sitt allra tokigaste humör och det är bara att sätta sig och titta. För han leker lika bra med sig själv, och ska jag vara riktigt ärlig jag tror nästan att han jagar sig själv också.
Sen bär det iväg till hinken eller nån av vattenskålarna igen. Där kan han sitta i oändlighet och koncentrera sig på vattnet han öst ur och som flyter omkring som små bäckar på golvet.
Måste också påminna att det i dag är precis sex månader sedan jag hade min lilla Öppna Trädgård i somras. Det betyder att det bara är sex månader kvar till nästa gång!
Ser verkligen fram emot det och hoppas vi ses då. Med det sätter jag punkt för i dag, för nu ska jag ut och gå med husse. Och som det är nu känns det faktiskt tryggt med en stor stark karl som håller i kopplet!
Tassekram från sibiren Triton med lilebror Artemis
Hehe, Jemina brukar ibland få försig att hon ska flytta på vattenskålen bara för att det finns något under den som man säkert kan äta. Sen om det är fullt med vatten i den bryr hon sig inte i.
Åh vad jag tycker det är roligt att läsa om er två, och allt som häder med er! kram på er myskatter
Jaaaaaaaaaaa…äntligen är det snart sommar o trädgårdsfest hemma hos Triton o Artemis !!!
Jag tar med mig sovkorgen….hihihi o i botten mina solglasögon från Paris!
Du är så-å-å välkommen, och jag räknar förstås både med korgen och diorbågarna i botten. Tassekram Triton och hela familjen!
Hej Triton. Tack för igår. Det var jättekul att träffa dig och lillebror. Jag märkte att du var lite låg men det kommer att gå över ska du se. Lillebror har blivit en riktig liten tuffing. Jag fick ju till och med mata honom med kattgodis. Jag hoppas att tulpanerna smakar bra och får dig på lite bättre humör. Kramar Lotta.
Sicka idéer tvåbeningarna kan få, pyskologer är nog inget för såna tuffingar som du och brorsan din. Nä, problemsen är nog inte större än, att ni har fått vårkänslor. Brukar bli så på vårsidan och eftersom vädret är så ombytligt och vi inte har någon riktig vinter, så blir det nog tidigare som det bryter ut. Annars brukar väl mars vara kattmånaden, men till och med jag, har känt av att det spritter av vårkänslor i gamgubben, hihi.
Det där med vatten är rätt kuligt, min reservmorsa vände alltid upp och ned på vattskålen när det var slut i den. Brorsan satt ofta och kollade in henne, rätt som det är vänder han upp och ned på vattskålen. Det var bara det att det var vatten kvar i skålen, så han blev blöt om tassarna. Så hund han var så gillade han inte blöta tassar, han var för liten för att fatta att vår resermorsa inte vände så länge det fanns vatten kvar, hihi. Jistanes va blött det blev rena rama insjön på köksgolvet, men brorsan gjorde aldrig om det någe mera. Utan när han ville ha nytt vatten, satt han bara helt stilla och glodde på skålen. Ett kuligt minne av min älskade brorsa och reservmorsa, som inte längre finns med oss.
Ni får ha det så bra med vårkänslorna och vattenpölarna, hihi.
Taxpussisar i mängd.
Hej Triton!
Det finns ju något som heter ” vårtrötthet ”, kanske du har fått en släng av det. Men jag tycker att du ser ut väldigt skärpt på bilderna. Men hur kan det komma sig att Artemis ser ut som en liten oskyldig misseunge. Ja ni är så jättegulliga så jag kan sitta och titta på er hur länge som helst.
Ha det så gott och hälsa till världens bästa matte och husse!
Heja Triton !!!!
Jag skrattar fortfarande när jag hör å ser hur ni har det hemma hos er. Helt mjausigt underbart!
Ungefär samma här med alla vårkänslorna som spritter å sprattar i hela kroppen. Å då får man ju så där härligt tokspatt å bara måååååste kuta runt i huset å göra bredsladdar i alla dörröppningar.
Min matte har varit lite fräck å frågat mig om det kliar i pungen när jag går runt å jamar min hyllningsserenad till våren. Hon säger att jag nog inte har fattat att jag har varit hos djursjukhuset och ”fixat” lite. Fattar inte ett duggelidugg vad hon snickesnackar om!
Tack för det finfina tipset om vattenhinken! Ska framtassa det till mina kära tvåbeningar att jag bara måååååste ha en sån, hihi …
Hälsa Pia! Hon e´ bäst. Ja Putte e´ jättemysig han oxå (= näst bäst!)
Med allra största svansviftet till er allihopa!