En riktigt god fortsättning på det nya året vill jag och lillebror Artemis önska alla som tittar in till oss så här på årets första dag. En dag som inte kunde börjat bättre än med stora vita flingor ymnigt dalande mot marken!
Vilken lycka att bara kunna springa ut, sätta sig under öppen himmel och bli gnistrande stjärnprydd. Framför allt som fjolåret slutade i ren snöabstinens efter den grönaste julvecka jag kan minnas.
Nu minns jag förstås inte så värst långt tillbaka. Men lillebror Artemis och jag har i alla fall då pulsat oss igenom alla våra tidigare vintrar. Så den senaste veckan har vi bara suttit fulla av förundran över att gräsmattan varit lika grön som i somras.
Men nu är ordningen alltså återställd, om än bara för en kort stund. För redan i morgon talar de där som heter meteorologer om att den rara vita varan ska regna bort.
Hur det blir med det får framtiden som vanligt utvisa. I stället kan jag inte låta bli att tänka tillbaka på nyårsafton, och det eviga ”puttrandet” i luften från tidigt på kvällen till långt efter efter midnatt.
Lillebror Artemis och jag är inte rädda. Men jag vet att många av våra stora och små vänner blir jätterädda när det smäller så där i luften. Så jag tycker nog att det där ”småputtrandet” i tid och otid borde förbjudas.
För tänk bara när vi skulle krypa till kojs, strax efter klockan två i natt, plingande det i mattes mobil. Där kom en hälsning från en förtvivlad matte, som firat nyår i stallet med en häst som varit farligt skärrad av allt smällande.
Den matten var säkert inte ensam om det, och så ska det väl ändå inte behöva vara. Jag kom förstås att tänka på våran egen Blondi, och började grubbla över hur hon klarat natten.
Blondi är den där vita sagohästen, som matte är med och äger hästsvansen i, och som jag snart ska få hälsa på. Grattis, passar jag på att säga till henne, då hon på nyåret fyllde tre år.
Jag låtsades inte om någonting, men jag kände i fredags när husse och matte kom hem att de varit och hälsat på henne igen och grattat med morötter och äpplen lite grand i förväg.
Det luktar jättespännande när de kommer därifrån, och jag blir allt mer nyfiken på Blondi och vad hon är för en. Jag vet ju hur hon ser ut, men det är inte riktig detsamma som att få pussa på henne.
Fast matte har lovat att jag ska få göra det med. Så min tid kommer, det gäller bara att hålla ut! Och på tal om att gratta vill jag naturligtvis säga Grattis på årets första dag till tre vinnare som knäckt mina ”julnötter”.
De rätta svaren var julgris, huskatt och taxvalp. Alla djur precis som lillebror Artemis och jag. De tre vinnare som datorn dragit fram är Lena Bark, Falun, Ann-Kristin Herrmann, Dala-Järna och Ulla Stöffling, Ryggen.
Två trisslotter vardera kommer till er med posten under veckan, och jag hoppas verkligen att ni vinner storkovan. Med det tackar jag för mig på årets första dag, och tassar ut till lillebror, medan snön fortsätter att falla, och hoppas att han tassar mig till mötes.
För delad glädje är dubbel glädje, också när det gäller snöglädje!
Tassekram från sibiren Tritom med lillebror Artemis
Hej på er kissemissar!
Här är det en som inte delar er glädje över det där vita som kommer ner. Om jag kunde så skulle jag gärna skicka ner alla flingorna till er.
Ha det så kul i snödrivorna nu!
Hej Triton. Gott nytt år. Det där med snön är konstigt i vinter. Jag kommer ihåg den vintern du kom till husse och matte och bilderna matte la ut på din nystartade blogg. Då var du inte stor men skulle ändå vara ute och pulsa i snön fast du nästan försvann. Det kan man kalla vinter. Vad kul att du snart får träffa Blondi. Hon kommer defenitivt att gilla dig. Kramar till dig och lillebror från Lotta.
Ett gott Nytt År önskar vi dej och lillebror.Med en glädjande nyhet;det kommer snö Triton..de sa dom igår på TV,de där meterologerna du vet.Hoppas du får då hinner skutta runt i den nysnö som vi oxå längtar efter.
Och du Triton,inte klokt va folk skjöt raketer och smällare på nyår,de där borde helt FÖRBJUDAS!
God fortsättning på det nya året Triton och Artemis och jag hoppsar att ni får ett braigt år. Sen hoppsar jag och matten att ingen mera kastar ut sin djur som om de vore en utsleten trasa. Jag blir så lessen och matten så arg, när vi läser om alla djur som ingen tycks vilja ha. Det var nästan så jag skämdes när jag smällde i mig en tre-rätters på nyårsafton, när jag tänkte på alla som inte kunde få nåt alls, som kanske satt och frös någonstans.
Sen tycker nog jag att de kan sluta med det evinnerliga smällandet i städerna, ja på landsbygden med. Här var det lugnt bara lite på vid tolvslaget, men inget som jag brydde mig om. Matten är finurlig hon höjer ljudet på tv, ibland drar hon igång nåt annat spännande på datore, så man måste titta, hihi.
Här vräker snön ner just nu, hoppsar att ni oxå fått av den vita luddiga varan, så du och lillebror kan valsa runt i snön, hihi. Ni får ha det så bra tillsammans med era tvåbeningar och kör nu lite extra med dem, hihi.
Taxpussisar i mängd.