Veckans Triton om vårlig fjäderlek

Ibland måste man bara få bli lite barnsligt lekfull igen. Som när husse häromdan kom hem från skogen med en jättestor riskvast.

En stund senare hade matte prytt den med massor av färgglada fjädrar. Och döm om min förvåning när de sen satte ut hela härligheten på trappan åt oss pojkar att busa med.

Varken lillebror Artemis eller jag trodde våra ögon och än mindre våra öron. Visst var vi med och hjälpte till när matte snurrade fast fjädrarna. Men att vi skulle få det lockande riset, som kallas fastlagsris, att leka med var mer än jag vågat drömma om.

Inte förrän husse berättade att storebror Nisse och hans äldre bröder älskat att leka med fjädrarna i riset när de var små. Därför tyckte  han nu att lillebror Artemis och jag skulle få ha lika buskul ute på trappan i vårsolen.

Och buskul har vi med besked.! Varje gång vi passerar riset ger vi nån av fjädrarna en puff, och sen är fjäderjakten på gång. Det är ett evigt pillande att försöka få loss fjädrarna, så som oftast drar vi med oss en hel kvist ut på gården och upp i klätterträdet.

Lillebror Artemis blir så ”upphiad” när han få loss en fjäder, att han springer runt med den i munnen  och ”råmar” så där från magen som bara han kan. Så fastlagsris med granna fjädrar vill jag tipsa om som vårleksak utomhus.

Samtidigt är ju riset, med de färgglada fjädrarna, en prydnad där det står på trappan och välkomnar våren. Och bäst av allt är att fjädrarna tål att ruskas om i klätterträdet och är lika fina i alla fall.

Under helgen har det gått extra vilt till, då lillebror och jag laddat i flera dygn. Det har ju  blåst så in i norden den senaste veckan och yrt små vita små  kulor i luften. Blåsväder är inte direkt min melodi, då det  ställer till så att nosen inte fungerar som den ska.

Men vad gör väl det när vinden vänt, vi förlorat en timme och i helgen fått sommartid. Det glädjer förstås husse och matte som slipper upp och släppa ut mig klockan fem!!!

De berömde mig till och med i går morse, för att jag höll mig lugn och inte började spela persienn förrän klockan sex. Fast egentligen var ju klockan bara fem, då husse dragit fram den en timme kvällen innan.

Så lättlurade är de alltså, och tur för en annan är väl det! För vad de inte vet, är att jag struntar fullständigt i klockan och rättar mig efter ljuset. Så snart är det väl dags att börja persienna klockan fem igen.

Den tiden den sorgen, men lillebror och jag har i alla fall buskul med fastlagsriset. Det händer både då och då att vi ryker ihop så fjädrarna ryker!

Fast det är inte så farligt som det ser ut. Vi bara tumlar runt och tränar lillebrors muskler. För han växer som sagt väldigt sakta och är kolossalt sen i utvecklingen!

Tassekram från sibiren Triton 72 veckor ung och7 200 gram tung.