Veckans Triton om surr och snurr

Hu då, för pippis med motor! Jag har tvingats ducka gång på gång hela helgen. En del har haft uppvisning med jättevingar rakt ovanför huvudet på mig. Andra har haft snurrnäbb och hållit vakt under de senaste dagarnas skidspel på Lugnet.

Här kan man verkligen tala om att det har surrat i luften. Jag har blivit alldeles hispig av det eviga snurrandet ovanför mig. Till och med de riktiga pippisarna här hemma har flytt i panik.

Den enda som tittat upp och tagit surrandet i luften med ro är storebror Nisse. Han har på bästa sätt försökt lugna oss andra genom att kolla på både pippis med jättevingar och pippis med snurrnäbb.

Men ingenting har bitit på lillebror Artemis. Han har varit jätterädd hela helgen och flytt upp i lådan framför köksfönstret för att bli insläppt på stört. Kanske var det också surret från pippis med snurrnäbb, som gjorde att det hände som inte fick hända, på förmiddan i dag.

Vi satt ute i solen hela familjen, och det var faktiskt den allra första dagen  som det var så där riktigt vårvarmt. Då rasslade det plötsligt till uppe på farstukvisttaket, och i nästa stund störtade lillebror Artemis, med huvudet före, rakt ner på blankisen vid sidan av trappan

Det såg lyckligtvis värre ut än det var. För i sista stund lyckades han få ner framtassarna och rädda huvudet undan smällen.  Tur att har har tränat i buskarna hela vintern, även om han mjuklandat då i motsats till nu.

Hur det kom sig att  han drattade ner är det ingen av oss som vet. Men han kan ha fått panik av pippis med snurrnäbb som just då passerade över taket! Det vet bara lillebror själv, om han nu kommer ihåg det.

För hade han tänkt sig för det minsta, så hade han valt att ta sig ner på andra sidan fartsukvisten.  Där ligger en jättestor hopskottad snöhög, med decimetertjock nysnö, som hade mildrat fallet betydligt.

Husse och matte blev förstås jätteoroliga, när lillebror sen bara satt där och såg ut som om han sålt smöret och tappat pengarna. Men så ser han ju mer eller mindre ut för jämnan, så det var väl bara det att han inte riktigt förstod vad som hänt.

Och när matte väl kollat, att nosen var oskadd och tänderna satt kvar, återvände lugnet och vi kunde fortsätta njuta den här första alldeles riktiga vårsöndan. Lillebror Artemis var förstås lite förskräckt sökte förstås skydd bakom stjärten på trygga storebror Nisse. Och det fick han förstås!

Nu känns det verkligen att våren är här, även om jag tjatat om det länge. Men det blir lätt så när man hoppas så där riktigt mycket på nånting. Nisse och lillebror trivs bäst hemma, men jag hoppas på våren och längtar till skogen!

För ute på Sturegatan här hemmavid är det fortfarande lika farligt att tassa omkring mitt i trafiken. Än värre blev det efter snön som vräkte ner i fredags, och  gjorde snövallen på trottoaren både högre och bredare.

Inte heller har jag fått nåt svar från kommunen, fast det gått flera veckor sedan jag skrev om snön och undrade om det verkligen ska se ut så här! Det tycker jag är dåligt och visar att tanterna och farbröderna som fick brevet inte bryr sig det minsta om oss som bor här.

Hur dåligt svaret än hade blivit, så hade det varit bättre än inget svar alls! Men det är inte första gången de styrande här visar hur lite intresserade de är av hundar, katter och djurägare.

De borde se och lära av de styrande i grannkommunen Borlänge. Där ses husdjuren med helt andra ögon än i Falun. Titta bara på det fina katthemmet där, som kommunen håller både med lokaler och en del personal.

Det är bara att gratulera er som bor i där! Här ska det som alltid bara glänsas!

Tassekram från sibiren Triton 71 veckor ung och 7 200 gram tung