I dag är det första advent, och säkert hae de flesta av er hunnit tända högtidens första ljus. Men med tre svansviftande herrar här hemma, är det bara i lyktorna ute på gården vi har såna med fladdrande lågor.
Inne nöjer vi oss i den här familjen med säkra ljus, som man både kan nosa på och svänga svansen över, utan att bli svedd och i värsta fall orsaka eldsvåda. Kanske värt att tänka på även i andra hem med svansviftare, som far omkring både högt och lågt!
Men det är inte bara första advent i dag. Det är också Kattens dag! Och det tycker jag är bra, att vi har en egen dag.
Inte så mycket för min egen skull utan mer för alla de övergivna hemlösa missar, som tvingas ligga ute utan mat och frysa. Jag vet att de är många, för telefonen ringer ideligen om rädda ensamma vilsna stackare som ingen saknar och letar efter.
Matte har både fällor och boxar här hemma, som hon och husse åker ut med och som snälla människor får låna. Jag förlåter också matte när hon kommer hem och luktar katt när hon varit ute för att hjälpa.
Jag vet när det är, för då har hon fällan eller bilboxen med sig. Kattens dag behövs för att uppmärksamma hur illa många missar far illa i samhället i dag. Jag lider med dem och brukar tänka, att hade jag haft otur kunde det ha varit jag!
Som ni ser är jag huset värsta fönstermarodör. Det här är mitt sätt att tala om att jag vill in och smälta snön som blir till is under tassarna. Väl inne lägger jag mig en stund på golvet med värme, och ligger snart i en pöl med vatten.
Måste annars erkänna att jag för första gången i mitt liv mått lite risigt de senaste dagarna. Jag har legat väldigt lågt, och inte alls varit mig själv. I dag känns det lite bättre, men riktigt lik mig är jag inte.
Ändå har jag både hunnit göra en luftfärd upp i piprankan på jakt efter lillpippis, och varit nära att bli spetsad på avklippta spireabuskar när jag skulle flyga över lillebror. Så visst är det hopp om liv, men husse och matte är fortfarande lite oroliga för mig.
Så vi får väl se om vad som händer. Det är så svårt att förklara, då jag inte riktig vet själv. Det är inte omöjligt att den eviga snålblåsten, som kom i stället för min efterlängtade snö, kan vara en bidragande orsak till att jag liksom tappat sugen.
Men det är inte värre än att jag hänger med och klarar av att sköta jobbet. Lite avundsjuk måste jag väl också erkänna att jag varit på alla 300 Lussekatter till tidningens tävlig, som trängt in sig i mattes dator och fångat hennes intresse
Jag hade väl egentligen också velat vara med i tävlingen, men får inte för att matte jobbar på tidningen. Fast jag blev ju månadens katt hos Signeringen förut, och nu har matte tröstat lillebror Artemis med att skicka in en bild på honom till den lilla tävlingen.
Han skulle förstås bli jätteglad om ni ville gå in på www.signeringen.se och rösta på honom senast på tisdag. Han ligger i snön och har nummer två bland de sibiriska katterna. Skriv i så fall bara sibirisk katt nummer två och ditt namn och adress.
Jag tackar på förhand å lillebrors vägnar och har nu skickat ner husse och matte på stan för att kolla på firandet av Kattens Dag. Jag hoppas förstås de kommer hem med nån liten överraskning åt oss, fastän vi inte är hemlösa utan bara har skoj när vi är ute i snön.
Vi här hemma väntar i alla fall med spänning. Och tills husse och matte kommer tillbaka kryper lillebror och jag ihop i soffan och tar oss en ”tuppis” för att orka med kvällen.
Tassekram från sibiren Triton 56 veckor ung och 6 400 gram tung
Hej Triton. Nu har jag röstat på din lillebror Artemis, han har växt sen vi sågs på kattutställningen i Borlänge.
Kramisar till dej, Nisse och Artemis från Inga-Britt, Sissi och Sotis
Hej Triton!
Ja tänk vad svårt alla missar har det som inte har någon matte eller husse. Men ni, Triton, Artemis och Nisse har ju världens bästa matte och husse. Nu ska jag rösta på ” lillbrossan ”.
Ha det så bra, du får inte bli sjuk för vi väntar med spänning till nästa blogg.
Tusen tack Triton för att du skriver i din Blogg om de där ljusen.Stearinljus de där höga sakerna på borden och de små rackans värmeljusen hör inte hemma på bord där vi katter huserar! Så bra att det finns elektriska.Min matte har såna här hemma oxå.
Vila dej.Och du,vi har röstat på nr2 i Signeringen vi med.
Hoppas att du inte blir sjuker, jag (Hillman) har var lite risig i kistan under veckan men nu är det full fart igen. Ser att du tänker på alla dessa hemlösa, du må tro att det gör min matte med, jag och brorsan tycker oxå synd om dem. Vi kan inte förstå hur någon kan kasta ut en värnlös misse när de tröttnat, köper man ett djur vilket som helst så måste man sköta det oxå. Vi gillar inte människor som är elaka åt missar, hundar, taxar, kaniner, marsvin osv.
Vi har varit och röstat på sibir, matte fixade det. Så nu får vi hoppas att lillebror vinner.
Taxkramisar i mängd.