Veckans Triton om faran med uvar

Berguvarna i Falu gruva har varit på tapeten i helgen, och jag känner mig manad att fortsätta med att varna för dem. Det är nämligen jättestora maffiga fåglar, som kan vara jättefarliga för oss katter.

Matte har berättat att katten Oskar, som bodde här före mig, höll på att bli tagen av en berguv från gruvan hemma på gården en sen kväll för många år sedan. Lyckligtvis öppnade en granne dörren, så uven blev störd och släppte taget om Oskar, som flydde via farstukvisten och blomlådan över staketet och försvann.

Husse och matte letade förtvivlat efter Oskar, som sparkat upp gräsmattan där han blev överfallen, utan att hitta honom. Först långt senare när de var ute och lyste ute på allmänningen upptäckte de hans ögon där han låg gömd i en buske vid den gamla stenmuren.

Han var då så chockad att han vägrade röra på sig och låg bara och stirrade rakt fram. Allt han hade i magen hade sprutat ur honom så snabbt att han var både smutsig och blodig i stjärten.

Husse och matte bar in Oskar, tvättade ren honom och lade honom mellan sig i vardagsrummet. Där satt de långt in på natten innan de fick någon riktig kontakt med honom.

Men det slutade lyckligt, även om det dröjde ett bra tag innan Oskar ens vågade sig ut på farstukvisten igen. Och då ska ni veta att Oskar i alla fall vägde runt  sju kilo, och var en stadig bit, i sina bästa år, när han fastnade i berguvens klor.

På båda sidorna, där uven hållit honom, syntes likadana sår och där var bara att plocka bort pälsen. Uven greppar nämligen så för att punktera lungorna på sina byten, och det var precis vad den tänkt göra med Oskar.

Det här blev mycket berguv, men jag känner det angeläget att tipsa alla om hur farligt det kan vara här uppe på Elsborg om kvällarna. Nu har ju gruvuvarna fått tre ungar, som håller på att växa upp, och det är alltså fem jättefåglar som ska ha mat varje dag.

Det här är förstås värt att tänka på över hela länet, då det i alla fall finns ett tiotal häckande par plus ett antal ensamma uvar spridda från norr till söder. Flera katter  i Falun har redan fastnat i uvens klor, och kvällarna börjar bli farligt mörka i augusti.

Lillebror Artemis ser förresten ut precis som en berguv i både mönster och färg. Det märkte jag i går när han snodde mina berguvfjädrar, som väcker jaktinstinkten och är helhäftiga att avreagera sig på.

Lillebror blev som galen, när han fick tag i fjädrarna, och höll på i timmar att  busa med dem. Sen sov han som en stock hela natten, och då kände jag att jag kunde koppla av från förtroendeuppdraget som mellanbror en stund.

Annars har veckan faktiskt gått i dur, även om regnet för det mesta stått som spön i backen. För med en lillebror vid sin sida har man alltid fullt upp att lära ut allt från takklättring till ”lillpippis”-jakt.

Det är bara när lillebror sover, som matte och jag kan smita ut på promenad och göra kvarteret. Nu i veckan om vädret vill, bär det också av till skogen igen.

Storebror Nisse har, tack och lov, kryat på sig, och lillebror Artemis vill väldigt gärna vill ligga och gosa med honom. För min del funkar ju det alldeles utmärkt, och jag må säga att det är smått otroligt hur bra vi tre matchar varann och trivs med att vara tillsammans!

Tassekram från sibiren Triton 39 veckor ung och 5 400 gram tung