Oj, oj, oj, vilken jobbig vecka det har varit! Rolig också förstås med lillebror Artemis, som far både högt och lågt och sysselsätter hela familjen.
Fast värmen i veckan tog hårt på storebror Nisse. Så jag fick själv lov att både ta ansvar för lillebror och leka med honom. Det var nödvändigt, då storebror Nisse kommit i obalans och behövde få vätskeersättning och vila för att komma i form igen.
Även lillebror Artemis drack med förtjusning vätskeersättningen från djursjukhuset. Och den gjorde tack och lov underverk med storebror Nisse! Jag drack också lite ersättning i stället för vatten, och tyckte det både smakade bra och piggade upp i värmen.
Men som sagt, det är ett stort ansvar jag haft att ta hand om lillebror på egen hand. Han är visserligen en riktigt liten goding, men han har också lika mycket spring i bena som jag hade för ett halvår sen.
Skillnaden är bara att då var det vinter och kallt, med massor av snö, som gjorde gården mycket mindre. Nu är det sommar och skönt med buskar och grönt, som lillebror lyckas gömma sig i så att jag nästan får leta ihjäl mig för att hitta honom.Redan första dagarna lärde han sig klättra upp i det lilla trädet och balansera där medan han kollade in mattes ”storpippis” på farstukvistens tak. Han har till och med hunnit kolla utsikten från klätterträdet, även om han då fick hjälp av matte att komma upp.
Fast visst är det jätteroligt att ha fått en alldeles egen liten kompis, även om lillebror Artemis fortfarande är i minsta laget att busa med. Men han äter som en häst, både dag och natt, och är redan uppe i en tredjedel av min aktuella matchvikt.
Blir jag för ”upphiad” och leker för hårt piper han så där ynkligt som bara en liten kattunge kan. Då slutar jag tvärt, och springer i väg, så han får tuffa till sig och jaga mig istället.
Jag måste också berätta att ibland när lillebror Artemis springer omkring och busar med sig själv, så låter han på ett så lustigt sätt som jag aldrig hört nån katt låta förut. Ljudet kommer liksom ända nerifrån magen, och passar inte alls ihop med den lilla varelsen som flyger fram över gräsmattan.
Blir han sen trött smyger han sig upp på ”kottehuset”, där jag som liten satt och jagade flugor i vårsolen. Nu är buskarna runt omkring fulla med löv, som ger honom en skyddad sovplats på det lilla husets platta tak.
Men inte idag! Här har det regnat precis hela dan och vi har alla bara legat och vilat under tak. Det har också varit betydligt svalare, och det har varit bra för storebror Nisse.
Till och med lillebror Artemis har tagit det lugnt och bara legat och tittat sig omkring mellan skurarna. På det sättet har jag, utan att behöva oroa mig, kunnat sitta lugnt och skriva ute på farstukvisten.
Hela tiden med lillebror Artemis inom synhåll och storebror Nisse på bättringsvägen. Han är ju min trygghet, och jag har fortfarande mycket att lära. Så jag hoppas innerligt att han snart är pigg och kry igen!
Tassekram från sibiren Triton 38 veckor ung och 5 400 gram tung
Värmen tog på oss oxå det var ett riktigt elände, inga promenixer på dagtid inte, nej vi var ute i arla morgonstund och sent på kvällen annars blev det bara snabbvändor. Fast nu är det för kyligt, kunde det inte vara lite lagom i stället. Ser att din lillebror håller dig sysselsatt, nu kanske du förstår va jobbigt Nisse hade med dig, hihi. Ni är så söööta säger våran matte men vi kan inte ha såna där fyrfotingar som er, för våran matte är allergiskisk eller va det heter. Nu ska vi vila förmidda, för det brukar vi göra, åldern tar ut sin rätt, vi är i alla fall 14 år och då har man rätt att ta det lite lungt.
Taxkramisar.