Idag har jag solat mig i glansen av att ha blivit månadens katt i Signeringens tävling och uppvaktats med de söta vårblommorna framför mig av kompisen Lena och katten Maya.
Varför gjorde du så där, undrade jag när den lilla lurviga saken flög iväg efter att ha stuckit mig i kinden.
Hela eftermiddan låg jag sen och försökte sova med en svullen högerkind som plågade mig i flera timmar.
I sista minuten hittade husse mig inne i det spännande prasslet som omgav Vårvovvens fina blomsterkrans.
Under veckan har jag kollat allt som stoppats ner i krukorna, och i den här hittade jag en liten fågelfjäder.
Hurra! Jag blev månadens katt i Signeringens tävling tack vare er! Jättemycket
tack alla ni som röstade på mig. Jag vann överlägset och fick själv hälften
av alla rösterna.
Nu får jag pryda ringens hemsida hela maj månad, för att ni var så gulliga och
skickade in er röst på mig. Härligt att känna att jag har vänner bland både
människor, hundar och katter.
Dessutom behövde jag faktiskt lite uppmuntran efter att ha råkat illa ut i
början av veckan. Den började ju med strålande sol och riktig vårvärme, som
väckte liv i massor av surrande lurviga runda bollar med genomskinliga
vingar.
Jag blev förstås lycksalig och hoppade efter dem hela måndagsförmiddan utan
att nå ända fram. Men frampå eftermiddan lyckades jag slå ner en med tassen
för att kolla lite närmare vad det var för figur.
Det skulle jag inte ha gjort! För nånting hände som gjorde att jag fick
rysligt ont börjde svälla upp i höger kind. En stund senare såg jag ut som
om jag snott husses snusdosa och lagt in en bamseprilla!
Matte ringde djursjukhuset och berättade att jag blivit stucken av en humla.
Hon fick order att hålla mig under uppsikt så jag inte svällde igen i halsen
eller började flämta om jag var allergisk.
Och hålla mig under uppsikt var inga problem! Jag kröp självmant ihop på
soffan och gömde den onda kinden mot kudden. Där låg jag tre-fyra timmar
alldeles stilla och försökte sova tills svullnaden och det onda började ge
med sig.
På kvällskvisten hade värsta svullnaden gått ner och det onda gett med sig. Så
då kände jag mig pigg på att ge mig ut på jakt för att ge igen. Men det
satte matte stopp för och jag fick nöja mig med en stillsam liten promenad i
sele.
Fast jag lyckades få syn på en sån där rund och lurvig sak ändå, och var
ytterst nära att ”knäppa” den med selen på. Då bar det
förstås raka vägen in till resten av kvällen i soffan. Men vänta bara…
I mitten av veckan höll jag sen på att ställa till det ordentligt för matte.
Mitt på dan kom hon hem med en spännande blomsterkrans, inslagen i
genomskinligt prassel, och placerade på bordet.
Jag trodde förstås den var till mig och hade just krupit in i prasslet för att
kunna börja utforska kransen på mitt eget lilla sätt. Fast i samma stund kom
husse och slog larm, så matte kunde rädda blommorna som Vårvovven skulle få.
Men det var roligt så länge det varade, och prasslade så skönt att jag bara
inte kunde låta bli att krypa in i härligheten. Hur kransen sett ut om jag
fått härja ostörd en stund till vill jag låta vara osagt.
Annars har vi här hemma ägnat veckans lediga tunder åt att städa i trädgården,
plantera blommor och sätta ut trädgårdsmöblerna. Mer blommor väntar, men
först måste det bli varmt ute igen.
Måste också berätta att Valborgsfirandet gick riktigt bra. Det var bara när
det sköts upp en massa fyrverkerier vid gruvan som jag blev lite skraj. Men
storebor Nisse lugnade mig och matte handmatade oss med räkor.
Så när det senare började skjutas upp rakter från stan, vågade mig upp i
fönstret tillsammans med Nisse och titta på dem. Det var ju spännande att se
och inte det minsta farligt.
Fast jag förstår att många är rädda och tycker därför att allt
okynnessmällande borde förbjudas överallt. Så mycket hänsyn borde
människorna visa djuren!
Tassekram från sibiren Triton 26 veckor ung och 4 600 gram tung
(Klicka på bilden så kommer fler från veckan som gått. Vill du se mig som
månadens katt gå då in på www.signeringen.se
)