Tänk att jag fick så många välkomsthälsningar, fast jag är ryss och storebror Nisse är amerikan. Det bådar gott för världsfreden med Dalfolket som föredöme för en bättre värld.
Hela veckan har det kommit folk, mejl och telefonsamtal till mig. Det känns stort, och jag älskar verkligen att visa upp mig. Just nu är en familj från Borlänge på väg hit bara för min skull.
Visst saknar jag mamma Sibel och syrran Ariel ibland. Men det ser bra ut här med en familj som älskar mig, egen trygg gård och massor av snö att busa i och sladda i kurvorna. Och så finns här hur mycket pippisar som helst att sätta fart på.
Inne i stugvärmen är det det laserpekaren och datorns muspekare som gör mig helt lycksalig och fullständigt galen på samma gång. Jag stortrivs på tangentbordet, och har redan hunnit både markera och radera mattes text.
Den talangen har fört det goda med sig att jag blivit lovad att göra ”Veckans Triton” i bloggen med start nästa söndag. Så håll utkik och häng med i det som händer och sker i min lilla värld.
Hoppas på det sättet också kunna bidra med ett och annat matnyttigt till alla hussar och mattar med kattsmåttingar i min ålder. Som till exempel det att prova Pro-Kolin om lilla magen börjar krångla och bli besvärlig.
Matte satte in det på mig i fredags, och redan i går började magen rätta till sig. Det smakar pest, men i dag har jag gjort de finaste små hårda korvar i lådan! Så gissa om matte är glad!
Tass på er från sibiren Triton, 13 veckor ung och 1 900 gram tung!
