Ja, se det snöar…

Äntligen börjar det likna något. I fredags föll de första  stora härliga flingorna och förvandlade hela kvarteret till ett vitt sagolandskap! Och som alltid smög matte och jag ut på en första spännande ”tassenad” i snövädret!

 

Därefter tog jag lillstugan i besittning, medan småbröderna i tur och ordning fick göra allmänningen och kolla upp snön där. Mini-Vinnie vägrade vänta på sin tur och måsta bara släppas först ut på upptäcktsfärd  i snön!

 

Artemis var mest intresserad av vad som gömde sig under grästuvorna vid mitt favoritträd. Jag hade inte hunnit kolla efter ”smygtassenaden”, så Artemis fick ta hand om och undersöka så inga objudna gäster varit framme!

 

Febus var den ende som var lite skeptisk till att snön plötsligt täckte allmänningen, och hans viltspaningsbuskar, vid husses bil. Men lugnet återvände när han hörde och såg lillpippis sjunga nysnön ur busken.

 

En första vinterdag att minnas, och tur var väl det, då regnet öste ner natten därpå. Men efter en plaskvåt disig helg snöar det nu  igen. Och jag bara ligger och njuter på fällen i lillstugan, och väntar på att ljusen i granen utanför ska tändas!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

Vem kunde välan tro …

Vem hade väl kunnat tro att jag skulle sitta i gröngräset och hjälpa matte sätta  vår nya lilla sockertoppsgran i den gamla kopparkrukan. Eller se Artemis dricka nytt friskt vatten ur fågelbadet på första advent.

 

Inte jag i alla fall, och knappast någon annan här hemma heller, så vintrigt och fint som det var förra helgen.  Men det blir i inte alltid som man tänkt sig, och stämningen ville aldrig riktigt infinna sig i gårdagens gråväder.

 

Den enda som myste och ”pyste” lite var Mini-Vinnie i  lillstugan med ljuslyktan utanför. Vi andra hjälpte matte med ljusen, i den lite större kungsgranen,  som nu ska lysa upp den vintermörka ”kottehörnan”!

 

Yrvädret Febus fortsätter sin vana trogen att alltid vara på fel sida fönstret. Åtminstone tror han det själv!  Så här satt han och utanför och ville in, tidigt i morse, efter att ha tjatat sig ut några minuter tidigare.

 

Jag gör mina nattliga gårdsvandringar och nöjer mig med det.  I natt var jag  troligen ensam ute i hela kvarteret och sjöblöt när matte släppte in mig! Så på nya teddyfilten vid adventsljusstaken myser jag i dag.

 

Allt medan Artemis ligger i soffan och leker med sin älskade pälsssvans. Medan han gör det passar jag på att säga grattis till veckans vinnare. Ann Bergqvist, Ålberga,  Daniel Samuelsson, Oxelösund och Lotta Svensk, Orsa.

 

Och som ni alla tre visste är det dvärgarna som sjunger för Snövit, en sång där Blygers vers slutar med strofen, … men gladast är nog räven! Och med en bild på ”Lilleman” på väg att bli stor önskar vi er alla en fortsatt fin vecka.

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

Rävsång och pälssvansar

Jag fångade en räv i dag, men räven gled ur näven. Men lika glad för det är jag,   men gladast är nog räven! Lägg strofen på minnet och  slutklämmen stämmer helt överens med Mini-Vinnie i helgen!

 

För gladast av oss alla,  att komma ut i det  frostnupna gräset på allmänningen, var han minsann! Vi andra tog det med ro, och såg beundrande på, medan han for upp och ner i slänten.

 

Svansen i vädret var Mini-Vinnies signum i  helgen, och han blev plötsligt som kattunge på nytt. I full fart  plöjde han genom de vassa stråna, fast  det var så kallt och han måste  stanna upp och lufta tassarna då och då.

 

Åter till strofen om räven, som snart är aktuell igen. För frågan vi ställer i dagens tävling är var sången hör hemma och vilka det är som inom kort sjunger den för oss! Tre pälssvansar står på spel för rätt svar.

 

Den bästa ledtråden jag kan ge är att veckans pälssvansar är vita som snö! Och svaren mejlar ni som alltid till gpia.persson@outlook.com Senast söndag, första advent, måste vi har era svar på frågan.

 

Med det tackar vi för oss i dag och ger oss ut i vintergrönskan. Rimfrosten håller sitt grepp om gräsmattorna, men den riktiga snön väntar vi fortfarande på. Och hur lycklig ska inte Mini-Vinnie bli när den väl kommer!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Rosornas krig mot flingorna

 

Måndag morgon, och dagens väderfarbror i tv-apparaten förutspår ingen snö de närmaste fjorton dagarna. I samma stund tittar jag ut och ser de första vita flingorna lämna himlen och landa i trädgården.

 

Pyttesmå, men ändå flingor, fast de nog försvinner lika fort som de kom.  Anade det redan i går, då förra veckans sagolikt milda ”vårväder” plötsligt jagades bort och ersattes av  mörker och kyla.

 

Men både lillpippis och vi bröder hann bli bortskämda och få vårkänslor. De små liven sjöng inte bara lovsånger utan passade också på att stoppa trafiken och ta familjebad vid utfarten från allmänningen.

 

Till och med de sista små gula rosknopparna klarade av att slå ut i den annars ganska så kala trädgården. Och med 10 grader varmt dygnet runt började matte nästan fantisera om en grön vinter.

 

Nu när hon sett flingorna i luften har hon säkert  kommit på bättre tankar.  Fast bladverket  på mattramen lyser fortfarande så envist sommargrönt.  att den som lever får väl se vad som väntar framöver!

Tassekram Triton med bröderna Artemis. Febus  och Mini-Vinnie

 

Lycka kan vara en solstråle

Grått och trist, blött och trist, rått och trist!!! Bättre än så kan jag inte beskriva vädret den senaste veckan.  Nästan så att min årliga vinterdepp var på väg att infinna sig alldeles på tok för tidigt.

 

Det är bara det att i skrivande stund tittar solen fram och och lyser upp både inombords och utomhus.  Nästan 10 grader varmt, och känns nästan som  vår i luften, fast vi är i mitten på november.

 

Så nu får vinterdeppen vänta ett tag, och vi försöka roa oss efter bästa förmåga ute i gröngräset.  På slutet har annars mesta tiden gått åt för matte att stå beredd med handduken i dörren.

 

Vi har vart sjöblöta varje gång vi kommit in, och så fort vi torkats torra har vi smitit ut igen. Det har faktiskt varit det enda uppmuntrande i gråvädret att bli torkade och pussade på så fort vi kommit in.

 

Annars har vi mest legat och smygskjutit på varandra i blötan ute på gården.  Jag har hållit koll på grinden och  allt utanför, medan Artemis varit dörrvakt och hållit ställningarna i utahuset.

 

Febus har tagit skydd undan regnet i lillstugan, där han haft koll på oss allesammans. Och tro det eller ej, men gråvädret till trots har lillpippis sjungit vårsånger så det ekat  hela kvarteret.

 

Frågan är om de kanske känner, att det inte blir någon vinter i år, utan att hösten så småningom i stället övergår i vår. Märkligt är det i alla fall, och något slut på värmen lär inte synas i fjärran.

 

Så får vi bara skymta solen då och då blir den närmaste tiden säkert ganska trivsam.  Det hoppas vi här hemma och önskar er alla en riktigt fin fortsättning på veckan som just börjat!

Tasekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

Gömslena snart ett minne blott

Det som göms i snö kommer upp i tö, och det som täcks av löv tittar fram när de fallit! Här hemma hittade jag vår trogna svarta trädgårdskatt, som  hela sommaren vaktat ”kottestugorna” i det fördolda!

 

Tittar fram mellan de kala kvistarna i buskraden gör också en betydligt busigare lillebror! Mini-Vinnie har för dagen övertagit den populära vaktposten och håller utkik i smyg på allt som rör sig på gården.

 

Febus passar på att med oskyldig min lurpassa på både lillpippis och storpippis från räcket på farstukvisten. Just här skyler han sig efter bästa förmåga bakom det lilla av hängperennerna som fortfarande är grönt.

 

Artemis har däremot fullt upp med att hjälpa husse serva bilen ute på allmänningen. Just nu handlar det om att byta sommardäcken mot vinterdäck  och gnida in dem intensivt med sin egen doft.

 

Mini-Vinnies färg finns  inte enligt vissa svenska domare på kattutställningar!  Och det kanske ligger något i det, då han smälter in så här fint i grönskan bakom årets sista små gula rosor i trädgården.

 

Annars är det nästan bara gräsmattan, som är grönare än grön, fast vi redan kommit en bit in i november. Kanske för tidigt att börja spekulera kring en grön jul, då vädret  sköter sig självt och aldrig slutar att överraska!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Dagen efter – dagen efter…

I dag är det dagen efter – dagen efter –  och jag är på banan igen efter min årsdag! I måndags fyllde jag nämligen i alla hemlighet nio år och  började fira ute  i månskenet redan  på efternatten.

 

Matte lät mig hållas då det var mitt födelsedygn. I förmiddagssolen låg jag sedan  och såg frosten smälta bort på gräsmattan.  Lite smått och gott hade jag redan fått, när jag överraskades av grindklockans plingande.

 

Där ute stod mina härliga vänner,  Britt Inger och Hans från Gävle, med rosor och presenter! De överraskade oss alla på min dag i fjol, och tycker som jag att traditioner är till för att hållas.

 

Vi fick en heldag tillsammans och jag ännu en oförglömlig födelsedag. Rosorna var till mig, som älskar att äta dem,  och det spännande innehållet i silverväskan fick Mini-Vinnie och vi andra dela som bröder.

 

Artemis var på hugget och tog både tassar och tunga till hjälp för att utforska påsarna med godsaker  av alla de slag. Och tänk längst ner på botten hittade han en pälssvans och en fladdermus i precis rätt färg.

 

Febus lät oss andra hållas tills det blev hans tur att undersöka godsakerna.  Han tog som alltid i med ”hårdhandskarna” och blev så upphiad att han började busa och peta ner den ena påsen efter den andra på golvet.

 

Där satt bröderna sedan och gottade sig med  flera sorters Orijengodis, Partymix och Forti Flora, som det är absolut bästa nyttogodis vi vet. Och jag fick äntligen en alldeles egen mysstund med mina älskade rosor.

Vi firade till sent på kvällen.  Så  i går var det dagen efter för mig som varit ute även natten innan! Jag var helt slut och kom inte ur sängen förrän halv tolv på förmiddagen.  Men nu är jag som sagt på banan igen!

Dagen efter- dagen efter – men bättre sent än aldrig hoppas jag och bröderna här hemma och önskar er alla en trevlig Halloween!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och ”Mini-Vinnie”

 

 

 

Hugaligen vilken blåst och kyla

Ligger här i lillstugan och känner mig alldeles urblåst. Årets första höstvindar jagar in buskarnas löv, som på bara en vecka lämnat kvistarna helt kala.  Visserligen skiner solen, men det känns tydligt var vi är på väg.

 

De enda som lyser upp trädgården är rosornas knoppar, som envist sträcker sig  mot solen för att få en chans att hinna slå ut! Frosten klarar de, men inte mörkret som tar över allt mer för var dag som går.

 

Artemis har verkligen sin tid nu på hösten, när allting går i gult, rött och brunt. Han smälter in i naturen, var han än lägger sig, och behöver bara några kala kvistar att skyla sig med för att försvinna.

 

Annat är det med vår små gula fairyrosor.  De blommar som bäst nu, då de tyckte sommaren var för varm och torr. Och jag kan lova att bladen smakar ljuvligt, som årets sista välgörande vitamininjektion.

 

Glömde i farten trädgårdens stolthet , som Artemis tuktar från taket på lilla redskapsboden. Den sagolikt vackra, men sena, klematisen står åter i full blom och ger en föraning om  snön som komma skall.

 

Vid sidan av den kämpar vår vita ros med sin sista knopp, som antagit en rosa färg i kanten. Sannolikt för brist på sol och vitamin, men vi vill ge den en chans att slå ut innan väntande vintervila,

 

Om Artemis smälter in bland de kala höstkvistarna, så syns Mini-Vinnie så mycket mer.  Men han pryder sin plats ändå, fast så gott som vartenda löv lämnat buskarna runt lillstugan och ”kotte”husen”.

 

Sån´t är livet på Elsborg just nu, när väderfolket i tv-apparaten varslar om höstens första snöfall kanske redan i kväll. Åtminstone i de norra delarna av länet.

Ingen höjdare så här i oktober, då vi nyss haft brittsommar. Så jag kontrar med en dagsfärsk bild på klematisen, i all sin prakt, för att lätta upp stämningen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis. Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

Vådligt ”sibbespel” på hög höjd

 

Brittsommar blev det i dagarna tre,  och det är därför jag skriver först nu. För vi fick vårkänslor hela gänget,  och Artemis till och med ”sibbespel” på hög höjd som i unga år!

 

Brittsommar var också svaret på veckans fråga i tävlingen om mina populära pälssvansar. Tack för alla svar, och de lyckliga vinnarna håller jag på till längre ner i bloggen.

 

För först måste jag berätta om Artemis, som blev ung på nytt i den sagolika brittsommaren. Han fick världens spel och satte fart högst upp i äppelträdet råmandes som en ko.

 

Det är så vi sibirer låter när vi blir riktigt upphiade och inte får stopp på oss själva! Fast det hör mera ungdomen till, och Mini-Vinnie trodde inte sina ögon när Artemis flög upp i trädet.

 

Högre och högre bar det och riktigt lyste om honom i höstsolen mor den klarblå himlen.  Länge sedan vi sett Artemis i sådan högform,  och sedan dess är han stört omöjlig att få in om nätterna.

 

Busfröet Febus har däremot blivit så lugn och go att vi nästan undrar om han blivit religiös. Påminner mest om godmodige tjuren Ferdinand, där han sitter och luktar på sina blommor.

Sist men inte minst! Grattis till vinnarna Eva Carlberg, Kolmårdsskogen, Eva Holmberg, Falun och Maria Mäenpää, Hässelby. Pälssvansarna kommer i postlådan, och  alla ni andra får snart en ny chans!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Sensommar och pälssvansar

Inget ont som inte har något gott med sig! Härom natten nöp frosten de känsligaste av våra blommor ute i trädgården, och det såg ledsamt ut morgonen därpå.

Men nu har jag fått veta att det är tack vare köldknäppen, som vi går mot en sommarvarm och solig vecka fast vi är i oktober. Så nu gäller det att passa på och vara ute och njuta!

 

Rosorna på gården och ölandstokarna på allmänningen har klarat frosten och blommar fortfarande som bäst.  De vita tokarna  lyser upp och är perfekta att gömma sig bakom.

Det har Febus tagit fasta på och visst sitter han snyggt kamouflerad bakom blommorna. Inte mycket höst över den bilden, fast den är alldeles färsk och tagen nu i helgen.

 

Lillpippis struntar fullständigt i den utlovade sensommaren och äter som de förbereder sig för värsta vargavintern. Så vi har fått lov att utvidga matstället med en bollkrans.

Och den vill vi varmt rekommendera! Sparvilarna  här hemma uppskattar verkligen formen, och nästan inget hamnar på marken utan stannar på en rundade bottenplattan.

 

Det händer mycket spännande ute på allmänningen, och buskarna är fulla med nya spännande dofter varje gång vi kommer ut. Nästan så det blir för mycket av det goda när vi kommer ut!

Riktigt vad Artemis fick korn på där ute i helgen står skrivet i stjärnorna. Men det är inte ofta han reser ragg, och sitter som förstenad på samma ställe,  utan att vi förstår varför.

 

Förra helgens misslyckade utställning är ett minne blott,  och även där stämmer inget ont som inte har något gott med sig. För matte kom äntligen över nya pälssvansar att lotta ut.

Frågan vi vill ha svar på,  om ni vill delta i utlottningen, är vad den nu stundande sommaren i oktober kallas i folkmun.  Svara senast söndag till gpia.persson@outlook.com

Tre mysiga svansar väntar på nya ägare, och tills dess önskar vi er alla en fin  ”sommarvecka” i oktobersolens sken. En vecka vi gärna förlänger till både två och tre!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie