Torkan ställer till det…

Är det möjligen torkan som ställer till det, eller vad håller håller på att hända här hemma på gården? Det undrar Mini-Vinnie när alla ”pippis” med ungar beter sig som vildar och skriker i högan sky efter mat.

 

På talgbollarna och i automaten med solroskärnor  är det värre cirkus än någonsin nästan dygnet runt! Och när lillpippis vilar ett par timmar tar mamma kaja över i ottan med stadens högljuddaste unge på släp.

 

Till och med vårt måspar spankulerar oblygt omkring på födosök.  Där går gränsen för Artemis, som om kvällen håller koll under stolsdynorna  på hög ifall att det skulle börja regna.

 

Det har nu inte kommit många droppar sedan midsommar, och i natt återvände ”Gammel-Kotte” efter sina sommaräventyr. Hungrig, törstig och tunn, stannar han nog hemma nu, för att mysa och äta upp sig.

 

Febus fortsätter tillbringa kvällarna på hög höjd och rapportera så fort någon  närmar sig utanför grinden. Han har fullt upp nu med tre ”kottar” , som alla hör hemma här men ändå försöker undvika varandra.

 

Säkert inte lätt för de taggiga urtidsdjuren heller att hitta mat när marken är snustorr och hård som cement. Och vatten är än viktigare om de ska klara stadsöknen!! Så sätt ut friskt vatten åt alla lite varstans.

 

Själv mår jag prima trots solen och värmen, och det verkar inte gå någon nöd på småbröderna heller. Mina stela leder är numera ett minne blott, och mer om det lovar jag berätta nästa vecka!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

Heta matcher mot King Kockero

 

Sommar, sol och lata dagar med småbröderna på språng lite varstans! Det ger matte och mig lite extra kvalitetstid att busa och gosa med bara varandra.

 

Därför får bloggen den här gången göra skäl för namnet, Veckans Triton, då jag är den enda som älskar att hjälpa matte ansa de taggiga rosorna.

 

Soliga dagar och ljusa nätter gör dock oss båda lite dagvilla! Så  jag hoppas ni står ut med att jag klickar en och annan dag med mitt älskade skrivande.

 

Det är ju både semestertider och VM i fotboll, så säkert är det fler än jag som tappat den sedvanliga rythmen i vardagslivet när nu sommaren är som bäst.

 

Själv blir jag alltid lika busig den tiden på året, och jag bara älskar att gå heta sparkmatcher mot min gamla outslitliga Kong Kickeroo med svart svans.

 

Och på tal om svans önskar jag er allt gott,med den här lille godingen,  som på avstånd stulit husse och mattes hjärtan och lockar dem ut i skogen om kvällarna!

Tassekram Triton med bröderna Atemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Efter regn och blåst kom solsken

 

Förberedelsedagen regnade bort, så småbröderna Mini-Vinnie och Febus fick tjuvstarta firandet under tak på farstukvisten!

 

Men sedan blev det bättre och bättre, ju längre helgen led, och så småningom tittade den alltid lika efterlängtade solen fram.

 

Fast hela midsommarafton blåste det nordanvindar,  så vi var nära att följa med, och Febus päls stod som alltid på ända!

 

Artemis tog firandet med ro, tills det värsta blåst över, och inväntade kvällen innan han tog trädgården i besittning.

 

Mini-Vinnie gjorde Artemis sällskap i skymningen frampå nattkröken, när solen äntligen gick till vila en liten kort stund.

 

Febus var som vanligt på bushumör, och höll koll på allt som rörde sig i buskarna från den finurliga utkikspallen.

 

Artemis höll koll vid grinden, där en svartvit utomjording skapade oro då den smög omkring och jagade våra lillpippis.

 

Stoltast av alla  att få fira  med krans var förstås Mini-Vinnie, som är yngst och upplevde sin tredje midsommar!

 

Till slut kunde jag som är äldst bara ligga och njuta och summera årets helg, som blev lika trivsam och minnesvärd som alltid för oss alla!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

Ett rofullt surrande…

 

Ett rofullt surrande sprider sig från syrenhortensian på gavelväggen. Jag kan sitta i timmar och bara titta på de skira blommorna som ständigt durrar under de hundratals bevingade besökarna.

 

Det fullständigt kryllar av stora präktiga bin och pyttesmå mini-humlor i de vita blomstren som just slagit ut.  Undrar så var alla  kommer ifrån,  som plötsligt hittat hit och lyckliga invaderat vår syrenhortensia.

 

Ett gott tecken tycker matte, som  också älskar att sitta och njuta av humlesurret.  Förra sommaren var det väldigt dåligt med ”surr”, så därför känns det lite nytt och spännande  igen.

 

Om vi haft det hett om öronen förut, så har det faktiskt varit lugna veckan här på slutet. Det är bara våra små ”sparvilar”, som fortsätter hålla igång och blir fler och fler för var dag som får.

 

Så det kryllar inte bara av humlor och bin utan av gråsparvar också.  De piggar upp  med sitt  glada kvittrande,  och känns bra att hjälpa, då arten minskar totalt och är på väg att hamna på röda listan.

 

När det gäller Mini-Vinnie,  är det precis som för mig, humlornas rofyllda surrande som fångar hans intresse. Och tur är väl det att lugnet lagt sig, då vi som bäst måste vila ut till stundande midsommar.

 

Så ligga ute och bara njuta av humlesurret passar utmärkt så här i väntan på storhelgen! Den ska förstås firas traditionellt,  med allt vad det innebär av blommor och blader. Och till er alla, från oss alla, en riktigt trevlig midsommar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

Hugaligen vilket skränande…

Hugaligen, vilken skränig helg vi haft inpå knutarna de senaste dygnen. Det började så smått i fredags, med cruising på stadens gator, och fortsatte i lördags med världens konsert på höghustaket intill.

 

Jag var vaken dygnet runt och följde cirkusen på granntaket från fönstret på andra våningen. Där högt uppe var det tydligen dags för ungarna i tre kajfamiljer att lämna skorstensbona och pröva sina vingar.

 

Febus hängde med från utsiktsplatsen på farstukvisten, medan de vingliga ungarna gled ner från nocken en efter en och vidare mot marken. Allt medan de högljudda föräldrarna försökte föra dem i säkerhet efter landningen.

 

Inte så lätt, då en del gled ner på fel sida och hamnade på en grässträcka vid den fyrfiliga Gruvgatan. Med föräldrarnas hjälp flyttades de snabbt  in på gårdsplanen,  och ett par av dem letade sig upp till oss på allmänningen.

 

Mini-Vinnie trodde inte sina ögon, när en vilsen unge knatade  rakt in genom ”kottehålet” och fick lyftas tillbaka ut på allmänningen.  Där klättrade den upp på den trasiga muren,  som har samma trygga färg som skorstenshemmet.

 

”Kotte” tog det däremot helt lugnt och brydde sig inte det minsta om kajföräldrarnas högljudda skränande. Han passade i stället på att ”nalla” lite av lillpippis solroskärnor och nötter som hamnat på marken.

 

Lika mysigt hade broder Artemis det,  där han låg i skydd av lobeliorna och väntade på det som komma skulle. Strax efteråt brakade åskan lös med blixt och dunder, samtidigt som det efterlängtade regnet stod som spö i backen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Hett om öronen i värmen

 

Här hemma har vi bröder inte gjort många knop den  senaste veckan. Värmen har inte bara slagit rekord utan slagit ut oss också! Så dagarna har mest tillbringats på de stenplattorna i skuggan eller under raden av lummiga björkspireabuskar.

 

Stenplattorna har vi fått ha för oss själva, men favoritplatserna i svalkan under de lummiga buskarna har vi fått dela med oss av till ”Kotte”! Han har sovit där i godan ro hela dagarna, då det blivit väl kvavt inne i ”kottestugan” fast den står i skuggan.

 

Så länge som ”Kotte” har förstås inte vi kunnat hålla oss lugna. Han har bara rört sig för att dricka vatten och sedan tassat tillbaka och somnat så sött igen. Vi har turats om att hålla honom sällskap, så han kunnat känna sig trygg tills han vaknat framåt kvällen.

 

Om vi bröder inte gjort många knop i värmen, så finns det andra små tappra vänner jag kan lova att haft det hett om öronen på slutet. Det är pappa och mamma gråsparv, som mäkta stolta i fredags morse visade upp sin första kull  flygfärdiga ungar.

 

Plötsligt satt de fem söta syskonen på rad på staketet efter att ha fått luft under vingarna och klarat premiärturen hem till oss.  Här fanns förstås mat i massor, och vi hade sedan underhållning till ljuv musik hela helgen i nära 30 graders värme.

 

I dag är det lite svalare  med friska vindar och lagom återhämtning innan värmen återvänder på onsdag. Hoppas ni njuter lika mycket som vi av sommaren, som aldrig kom i fjol,  men som vi redan nu haft en månad fast vi bara är i början av juni!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

Sommar, sol och semester…

 

Sommar, sol och stundande semestrar! Visst låter det skönt men ökar också risken för oss katter att komma på villovägar. Och det vare sig vi reser med familjen, bor på pensionat eller stannar hemma med kattvakt.

Mer än någonsin är det därför viktigt att vi alla är ID-märkta och registrerade i SVERAK:s ID-register. Där är registreringen gratis och huskatter lika välkomna som raskatter! Så är du rädd om din katt, så…

 

ID-märkning med chip är också ofta gratis, och ingår i priset när katten är till veterinären för att bli lugn och snäll och go. Jag vet förstås att det heter kastrering, men det ordet finns inte i min dagliga trivsamma vokabulär.

Hela paketet är minst lika viktigt när det gäller innekatter,  som riskerar smita ut och då är helt vilsna och inte hittar hem. Så illa kunde det gått för den lilla utsvultna kattflicka, som  jag i förra veckan slog larm om här hemma.

 

Hon hade lyckats smyga in genom ena ”kottehålet” och klarat livhanken på att äta av ”kottematen”. Så liten och tunn, men kärvänlig och i övrigt välskött, att hon måste ha ett gott hem och vi bara kunde hitta ägarna.

Matte tog över ansvaret från mig, och lade ut en Facebook-bild, som delades av flera hundra kattvänner. Det ledde till att den lilla innekatten kom hem till en underbar familj, som inte riktigt förstått det här med ID-märkning.

 

Medan vi ligger och tar igen oss, tål det att påminnas om att alla katter, som inte ska användas  avel, tas till veterinären för att bli lugna, snälla och goa. Allt för att inga oönskade kattungar ska behöva födas ofta bara för att dödas!

Värt att nämna är också, att om din katt försvinner, så är det din skyldighet  att efterlysa den hos polisen och annonsera på olika ställen. Inte sitta och vänta på att den  hittar katten ska göra jobbet åt dig!

 

Febus ligger mest i skuggan och håller koll under grinden på allmänningen och bilarna på parkeringen. Och på tal om bilar i värmen, så lämna aldrig ditt djur ensamt, då fordonet snabbt kan förvandlas till en stekhet dödsfälla!

Det gäller även om det inte alls känns speciellt varmt ute och bilen parkeras i skuggan. Temperaturen stiger med rasande fart och solen flyttar sig hela tiden. Så är du rädd om ditt djur, så…

 

Jätteviktigt i värmen är att dricka tillräckligt med vatten. Det märks inte minst på ”Kotte” som är upp både då och då och dricker både länge och väl! Och urtidsdjur som han är lär han väl veta vad som krävs för at överleva.

Så vi tar efter honom och både äter och dricker utomhus i alla väder hela sommaren.  Det rekommenderar jag varmt, och önskar er alla en fortsatt fin vecka,  när vi nu fått riktig sommar redan i maj!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

 

 

 

Kärleksdans på pingstafton

Ja, jag säger då bara det! Vad är ett storslaget prinsbröllop i engelska kungahuset mot en taggig romans i gårdslyktans sken här hemma i trädgården på Elsborg.

 

Inte mycket tycker vi, som på själva pingstaftonens kväll fick uppleva det rara kärleksmötet mellan ”Kotte” och hans fästmö. I flera timmar,  till långt in på natten, dansade han runt henne under mystiskt stånk och stön.

 

Vi kunde följa skådespelet på nära håll hela familjen, då det rara paret bara hade ögon för varandra. Först fram på småtimmarna gav vi upp för att tassa in, och då blomstrade kärleken fortfarande ute på gräsmattan.

 

I soluppgången var det en trött och törstig ”Kotte” som satt vi fågelbadet för att svalka sig och släcka törsten.  Därefter gick den härliga pingstdagen i lugnets tecken, och vi bara låg och gottade oss i solen.

 

Febus  höll sig mest i halvskuggan bakom häggmispeln, som  redan blommat ut och nu börjar bli grön. Där höll han koll på en främmande katt, som rörde sig ute på allmänningen, efter att ha kollat av sitt revir.

 

Mot kvällningen dök sedan äntligen ”Lill-Kotte” upp och tassade omkring och letade solroskärnor i väntan på middagen.  Precis som i fjol hittade han en golfboll på stengången,  som han försökte sig på att busa med!

 

Mini-Vinnie gjorde som alltid stora ögon, så fort det hände något spännande i gräset framför det älskade gamla muren. Den är trasig och rymmer därför alla tänkbara sorters småkryp och spännande dofter.

Jag skriver först i dag efter som det egentligen är annandag pingst och söndag för mig. Den har de styrande visserligen lyckats trolla bort, men jag håller på traditionen, och önskar er alla en fin vecka så här i slutet på maj!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

Fejden om solvilstolarna

 

De senaste dagarna har det mesta i trädgården cirkulerat kring husets två solvilstolar! Husse och matte tog ut dem för att njuta av solen i det härliga sommarvädret.

 

Men knappt hade de nya dynorna kommit på plats förrän Artemis och jag tog sats och klämde ner oss i var sitt möblemang.  För självklart var det vi som  skulle njuta kungligt!

 

Det har varit så varmt och soligt i veckan att vi mest passat på att vila oss i form på dagarna. Allt för att  kunna vara uppe och ute, och invänta ”Lill-Kotte”, som kommer i mörkret runt midnatt.

 

Mellan varven har det också kommit en och annan åskskur, och mullrat ganska så ordentligt. Varmt och fuktigt gräset är skönt, men tyvärr också väldans gynnsamt för fästingar.

 

Så håll gräset kort om ni vill slippa de små odjuren, som klättrar på stråna för att nå upp och bita dig! Eller ännu hellre dela en solvilstol, för finns det hjärterum finns det stjärterum.

 

Ha det så gott, och ett naturens under slutar jag med i dag. Knappt har snön hunnit smälta, förrän de här tappra mosipporna tittar upp mot solen vid en grusväg i obygden utanför Yttermalung!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

 

Sommar, sol och jubileum

 

Hux flux drog vintern bort, våren förbi och vi fick en försmak av sommar!  Plötsligt var matte och jag i full gång med att sätta årets söta små solar, som kallas husarknappar, i den allra första sommarkrukan.

 

Febus som sin vana trogen är mer äventyrlig ställde  upp som målarlärling åt husse. Det passade honom perfekt, då han fick basa på trappstegen och hålla kolla så att ingen landade på den nymålade staketnocken.

 

Artemis var som alltid mest intresserad av det nyskurade fågelbadet, som matte snabbt plockade fram. Där satt han i och drack i godan ro och förundrades över att ingen lillpippis kom och gjorde honom sällskap!

 

Vi storebröder har med andra ord haft fullt upp med trädgårdsbestyr hela helgen.  Det är bara Mini-Vinnie som mest legat på latsidan efter lördagsnattens spännande bus på hög höjd i ”utahuset”.

 

 

Där fick Mini-Vinnie och jag vara till långt fram på småtimmarna. Jag som tryggt sällskap, och Mini-Vinnie som belöning, för att han varit  på 30-årsjubilerande AniCiura Falu Djursjukhus  hela lördagen.

 

Han var där och visade upp sig tillsammans med flera av Dalälvskattens finaste katter. Lite blyg med men mjuk och go representerade han rasen sibirisk katt, och gjorde det i en rosafärgad solstol.

 

I en jämn ström kom intresserade besökare, som nästan alla vill känna på Mini-Vinnies mjuka päls. Trevliga  grannar från Borlänge hade han också  hela dagen, som här på bild brittiska korthåret Cara.

 

Ett riktig liten charmör var devon rex-ynglingen TinTin, som inte var ett dugg blyg utan bara nyfiken. Dessutom ville han gärna bli fotograferad, och resultatet ser ni här!

 

Det är också anledningen till att bloggen är lite försenad,  då matte var med Mini-Vinnie på lördagen och jag hade fullt upp i trädgården i går. Hoppas ni förlåter då solen fortsätter skina, det är sommarvarmt i luften och  en riktigt fin veckan önskar vi er!

Tassekram Triton, Artemis, Febus och Mini-Vinnie