Härom natten hände det…

 

Natten till onsdag hände det som vi alla här hemma tassat omkring och väntat på! I skydd av mörkret letade sig en nyvaken liten kompis fram till oss och smög in genom ”kottehålet” i staketet.

Här  flyttade han in i ”kottehuset”, som matte turligt nog satt fram och inrett med  liggunderlag och mysig halm. Självklart välkomnades han också med mat och vatten innan han kröp till kojs för en stunds vila.

 

Morgonen därpå var vår efterlängtade sommargäst borta, men han hade lämnat ett litet prydligt visitkort i ingången till ”kottehuset”!  Det vet vi betyder att huset är upptaget och att han kommer tillbaka.

Det gör han nu varje kväll, och äter och sover en stund, innan han drar vidare ut på friarstråt. Det är bråttom att hitta en käresta, om det ska bli några ”småkottar” till sommaren.

 

Vi har nu fullt upp att sitta och hålla koll, för när det kommer en ”kotte” brukar det komma flera. Kanske vill vår ”Kotte” bjuda sin käresta på  en matbit, och då gäller det för oss att larma matte!

Precis så var det i fjol en morgon när vi kom ut. Då satt vår ”Kotte” och vänslades med sin söta fästmö i rabatten! Och ni må tro att de suckade och stånkade så vi nästan trodde att de var osams.

 

Lyckan är fullständig då vår bästa kompis återvänt, och vi vet att han kommer att hålla sig hemma mycket mer när han väl friat klart. Han har ju inte som vi varit tillveterinären för att bli lugn och snäll och go!

Och tur är väl det, för det behöver födas jättemånga småttingar för att stammen ska återhämta sig.  Tack och lov tycks det gå åt rätt håll, sedan allt fler ”kottar” lämnat landsbygden och blivit stadsbor.

 

Bilder kommer så fort vår ”Kotte” blir mindre ljusskygg och stannar hemma på gården. Tills dess bjuder kajorna på trivsam underhållning, när de samlar ullig vinterpäls att inreda bona med åt sina småttingar.

Det är ingen hejd på  samlandet. De stoppar näbbarna  fulla, och flyger fram och åter i skytteltrafik. Och visst känns det gott att vinterpälsen, vi kämpat för att bli av med, snart ska värma ägg och söta  små kajungar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

 

En riktig liten superduper hjälte!

 

Stort grattis säger vi stolta storebröder i dag till vår älskade Mini-Vinnie! Han är värd all beundran, sedan han i helgen erövrat  den eftertraktade grön/vita ”rosinetten” på Dalävlskattens utställning i Borlänge.

 

Och inte nog med det. Han överöstes med lovord av den italienske domaren Cristiano Federico Sandon, som  tog upp honom till nominering fast han är så blyg och inte riktigt vågar hur maffig han är.

 

I nomineringen mötte Mini-Vinnie en maine coon och en norsk skogkatt.  Här fick han och ”skogisen” stryk av maine coonen, som visade sig vara en  rutinerad  stjärna och nybliven  world winner!

 

Den grön/vita ”rosinetten” innebär att Mini-Vinnie numera kan titulera sig Premier. Det är stort, och motsvarigheten till champion, för alla oss som varit till veterinären och blivit lugna snälla och goa.

 

Och mattes oro  över Mini-Vinnies kolossala pälsfällning visade sig vara helt obefogad, eller som jag vill uttrycka det. Han for blygt med svansen mellan benen och kom stolt hem med den rakt upp!

 

Nu sitter vi här hemma och njuter av bedömningssedeln den  rare Cristiano Federico Sandon skrev, med Mini-Vinnie i famnen, och ritade söta hjärtan på.  Excellent rakt igenom och pälsfärgen med domares ord superduper!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

 

Dalälvskatten hela helgen

 

Har du en stund över i helgen? Då  är Dalälvskattens utställning i Borlänge vårens begivenhet på kattfronten i Dalarna!  Runt 400 katter,  av alla tänkbara raser,  kommer då att visas upp både  lördag och söndag.

Matte har förstås anmält Mini-Vinnie, som behöver ett cert till för att blir Premier.  Det är motsvarigheten till Champion, för oss som varit till veterinären och blivit lugna, snälla och goa!

Men efter att matte anmält har Mini-Vinnie fällt vinterpäls något alldeles kolossalt.  Så hon är nu i valet och kvalet att ställa honom över huvud taget! Svansen är inte sig lik än, och domarna är grymma.

Hur som helst, finns Mini-Vinnie och matte där på söndag, om de beslutar sig för det. Då är ni välkomna att stötta dem och får förstås en fulländad blogg lite senare än vanligt.

Oavsett vår medverkan, finns massor att skåda  i badmintonhallen, för dig som  är kattintresserad. Och hur det blir med Mini-Vinnie står fortfarande skrivet i stjärnorna!

Tassekram Triton

 

 

På storspan i utahuset

 

Vilken vecka det varit i heldagsregnen efter påsk. Gården har täckts av smältvatten och knappt varit tassbar för lurviga sibbelabbar! Så vi har hållit oss under tak och legat på storspan i utahuset.

 

Hela styrkan har varit på plats efter min och Artemis och märkliga upptäckt i början av veckan. Då hittade vi plötsligt en av mattes gamla avlagda vinterkängor nästan fullproppad med jordnötter.

 

Enda förklaringen är att de skaftade skorna fungerat som suverän matkällare åt våra små kompisar där ute. Men hur de lyckas få upp så mycket nötter på skohyllan går över vårt förstånd.

 

Så tillsammans har vi legat på storspan både högt och lågt större delen av veckan. Bara på nätterna har matte tvingat in oss, och synd nog är det då de små busarna lever om som bäst.

 

Det syns tydligt på morgonen när vi kommer ut i vårt älskade utahus. Vi kallar det så, för det låter så mysigt när matte hotar lämna oss och flytta till utahuset när hon och husse ryker ihop!

 

 Slipade är de små liven därute också så det förslår. Så fort de märkte att vi rört om lite i matkällaren började de flytta nötterna vidare till ett säkrare gömställe på hyllorna högre upp.

 

Det tog bara ett par nätter att tömma kängan på nötter, och vi jobbar nu på att försöka lista ut vart de flyttat dem. Inte för att vi vill sno deras mat, att utan bara för att visa vilka av oss som är smartast! Fast hur det går låter jag vara osagt…

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

 

Pippimotorn förgyllde påsken

 

Månntro minsann att småbröderna var intresserade, när jag på påskafton landade efter min sagolika fantasitur till Blåkulla! Det var ingen hejd på välkomnandet, och jag hade förstås ett påskägg fyllt med rymdgodis med mig till dem.

 

Artemis var först att kolla upp fårskinnet jag haft som rumpvärmare i rymden. Han fortsatte sedan att med allvarlig min, nosa genom mig bakifrån, för att vara på säkra sidan att det  var samma gamla jag som kommit hem.

 

Nöjd och belåten intog Artemis sedan fårskinnet och ville inte lämna det från sig till småbröderna. Stolt som en påsktupp stilade han på rumpvärmaren men missade pippimotorn jag för säkerhets skull gömt därunder efter landningen.

 

Pippimotorn var en kvast med björkris, garnerad med fjädrar, som under resan hjälpte mig hålla farten på hög höjd. Vi har annars inga fjädrar hemma längre, men matte letade reda på några gamla och smugglade med som hjälpmotor.

 

Ingenting undgår ynstebrödernas skarpa ögon, och det räckte med att en liten fjäder tittade fram för att det skulle bli fart på dem. Efter en stunds detektivarbete hade de lyckats få fram kvasten och demolera pippimotorn.

 

Dagen var räddad för deras del, och sedan roade de sig kungligt med att sprida björkkvistarna med fjädrar åt alla håll. Men även de höll sig hela tiden på det populära fårskinnet, som om de ville leka rymdfarare de med.

 

Mini-Vinnies stolthet visste inga gränser när han till slut fick överta hela härligheten, och sikta lika högt som jag. Och om ni lovar, att inte skvallra för småbröderna, så var jag inte mycket längre på skärtorsdagen än far i huset brukar vara när han köper kvällstidning på julafton!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Glad Påsk på er allesammans

Glad Påsk go´ vänner och välkomna in i bloggvärmen. Ute på gården sitter jag och laddar som bäst för avfärd till Blåkulla! Somliga tar kvasten, men  jag är rädd att förfrysa rumpan och väljer flygande mattan av fårskinn.

Start inom kort från högsta snövallen för flygfärden upp i det blå..  Går sedan allt som det ska landar jag här hemma på påskafton, firar med bröderna och återkommer med en festlig påskblogg på annandagen!

Tills dess ha det så gott och njut av vårsolen mellan vinternätterna!

Tassekram Triton

 

Strålande tider ut i vida världen

Veckan började i moll men slutade i ljust klingande dur! Jag tänker då på måndagens ymniga snöfall, som på några futtiga dygn förbyttes i strålande sol från en klarblå himmel.

 

Det måste vi förstås fira på vår traditionella ljugarbänk med samma gamla älskade yllepläd som underlag. Och trots att vi lagt på oss några kilo, sedan i fjol, ryms vi fortfarande hela glada gänget.

 

För säkerhets skull tog vi vår gröna solhatt med oss ut på bänken. Den är fjäderlätt och störtskön både att vila på och busa med. Tyvärr har vi bara en, så det var bara att låta Febbe-Bus ha den först.

 

Efter en stunds vänskapligt gos på bänken, väcktes leklusten till liv och han gav den stackars hatten en rejäl omgång. Höll fast den hårt, och sparkade med bakbenen, ända tills undertråden tog slut.

 

Efter det fick Mini-Vinnie och Artemis ha bänken för sig själva en stund. Där satt de som tända ljus och lyssnade till lillpippis glada sång medan de höll koll på en ”pippis med motor” i luften!

 

Helikopter heter det visst, och den sjönk plötsligt så lågt att bänkbröderna försvann in i uthuset. Därmed var ”tronen och kronan” bara min, och jag lade mig till ro för en liten middagslur i solen.

 

Sedan blev jag också så där pigg och lekfull, som vi alla blir med solhatten inom räckhåll! Så jag gav den en omgång jag med, då det pirrar i kroppen och leklusten återvänder den här tiden på året.

 

Helgen till ära upptäckte Artemis också att solen äntligen stiger så högt att den når ner till lillstugan mellan snövallarna. Så dit tassade han, och lade sig och njöt, så länge solen förmådde titta in!  

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinn

Ps Med det tackar jag för mig, då det här var mitt sista inlägg på mittmedias bloggportal. Nu drar jag ut i vida världen och återkommer till påsk, med min blogg Veckans Triton, på nya adressen www.veckans-triton.se  Hoppas förstås att du hänger med mig och bröderna dit! Så håll ut och tills vi hörs igen, ha det så skönt i solen var än i världen du befinner dig! Ds

Fågelnötter på rymmen…

Misstankarna har funnits en längre tid, men det har saknats bevis! Nu har husse och matte fått svart på vitt vad det är som gör att vi bröder stortrivs i vårt älskade uthus.

Det handlar om underhållning på hög nivå, som får oss att klättra ända upp i taket och ligga på helspänn i timmar. Men ingen av oss bröder vill göra våra små kompisar illa!

 

Husse och matte ruskar på huvudet, men innest inne tror jag de är glada. För matte skulle säkert bryta ihop om vi kom tassande med en söt liten mus i munnen.

Beviset på att vi har små kompisar i uthuset kom när matte skulle sätta om sina pelargoner. Hon är så himla rädd om dem, för den äldsta har Mini-Vinnie fått från husfolket hemma i Älvnäs.

 

Vi har egentligen inga utrymmen att övervintra pelargoner på,  men när matte riktigt gärna vill så klarar hon det mesta! Så det har i alla år, till allas förvåning, gått alldeles utmärkt.

Tidigare i vintras upptäckte dock husse och matte ett litet naggat hål i vår stora säck med fågeljordnötter. Fast det låtsades de aldrig om utan lät det bara vara.

 

 

Visst har de sett hur vi sitter på span i  uthuset.  Men det var först när pelargonerna skulle sättas om som sanningen uppdagades! Blomjorden i påsen var nämligen blandad med fågelnötter.

Hur de nu kommit dit!!!  Om det tvistar de lärde, och ni ska tro att matte fick samvetskval, när hon förstod att hon förstört vinterns matförråd för våra små kompisar i uthuset.

 

Så hon sköljde av nötterna, och satte tillbaka en del av dem, på ett rent fat, längst under en av trädgårdsstolarna i uthuset. Och så klart var de borta morgonen därpå!

Så har hon fortsatt i kylan för säkerhets skull, fast vi vet att våra små kompisar har fler nötlager i uthuset. Men förklara det för matte är inte så lätt! Så det är bara att låta henne hållas.

 

 

 

Medan matte fortsätter med pelargonerna tar jag över för en aktuell rapport om salmonellaläget.. Över 1000 katter har hittills konstaterats smittade, och det är fler än någonsin tidigare.

Men det tycks i alla fall som om kulmen är nådd och allt färre prover från smittade katter kommer in till SVA. Så det är bara att hoppas smittan klingar av, och en solig vårvinter-vecka önskar vi er alla tills vi hörs igen!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Årets Vasalopp blev en flopp

I helgen gav rysskylan äntligen med sig, och fick fart på orosanden Febus! Han riktigt strålade av lycka och hoppade så högt att vi var rädda att han skulle flyga över staketet.

Nu räckte det med att han fick rusa av sig i de uppskottade snötunnlarna. Låter som en saga, men är faktiskt sant! Han har aldrig ens försökt klättra upp på staketnocken sedan i höstas.

 

Det var då husse och matte kattsäkrade staketet, för hundrade gången, och äntligen nådde målet. Nu räckte det med att Febus fick fart på Artemis, som lurpassade vid boden, så blev han nöjd.

Som skjuten ur en kanon kom Artemis upp ur gömstället och flög fram över snövallen efter vildingen. Hur jakten slutade står skrivet i stjärnorna, då båda försvann i tunnlarna bakom husknuten.

 

Mini-Vinnie är den enda som möjligtvis vet. För han satt som förstenad i en av parallelltunnlarna och höll koll! Han blev alldeles förskräckt över storebrödernas plötsliga uppvaknande i snön.

Lite mildare väder, men annars blev Vasaloppssöndagen en flopp, som varken bjöd på stålande sol eller efterlängtad dagsmeja med takdropp och familjefika ute på gården.

 

I stället kom det byar av kornsnö, som bara trasslade in sig  i pälsen. Och tillräckligt kallt var det också, för att kornen inte skulle smälta, utan satt kvar så länge jag låg ute på farstukvisten.

I dag dalar det i stället stora härliga flingor, medan solen försöker leta sig fram i grådiset. Det lyckas tyvärr dåligt, så jag stortrivs inne vid arbetsmaskinen i väntan på bättre tider.

 

Alla våra lillpippis är förstås lika hungriga, även om rysskylan givit med sig lite. Så det är bara att fortsätta mata fler månader än! Och förstås också fortsätta hålla extra rent under fågelbord och automater.

För salmonellan bland katter fortsätter. Drygt 908 konstaterat smittade har påvisats under januari och februari! Det är fler än någonsin tidigare, konstaterar SVA,  som även fortsätter kolla andra tänkbara smittkällor.

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie

Föraning i snålblåst och iskyla

 

Nästa gång solen skiner ska jag att ta ut bänken med yllefilten åt er att mysa på! Det lovade matte i mitten på förra veckan för att muntra upp mig i väntan på våren.

För visst älskar vi snön och vintern. Men jag behöver större frihet, än det blir i kylan, så nu börjar ”vinterdeppen” smyga sig på! Den får både kropp och själ att ropa efter sol, sol, sol…

 

 

Nu var det bara det att när vi vaknade i går morse, och såg solen stiga från en klarblå himmel, så var det nästan 15 grader kallt. Men matte hade lovat och jag väntade otåligt på få lägga mig och sola!

En föraning om vår fick jag ute på bänken mellan snövallarna. Varken snålblåsten eller kylan kunde stoppa mig, och jag fick en lurvig fäll att mysa på så länge solen stannade kvar på vår egen gård.

 

 Ingen av bröderna vågade sig dock ut och solbada i kylan. Så jag fick vara kung och ha hela ”playan” för mig själv! Allt medan broder Artemis drog ut på allmänningen med matte i släptåg.

Där hade det tydligen hänt saker med husses bil, som Artemis måste kolla upp. Och efterhand som han gick igenom däcken på solsidan väcktes tydligen alla tänkbara vårkänslor till liv.

 

 Artemis har en våldsam kärlek till just däcken på husses bil, och när han börjar gosa med dem på allvar så brukar det vara vår. Mitt i solgasset doftade de tydligen helt underbart fast det var kallt!

Säkert var det så att minst en utomjording under natten varit framme och satt sin vidriga lukt på bakdäcken. Det måste nu Artemis avhjälpa genom att gnida in däck och fälgar med sin egen doft!

 

Småbröderna däremot var allmänt fega hela helgen, och tassade ut och in på löpande band. Misstänker starkt att de kände av utomjordingen på något sätt som vi andra inte förstod.

Och i dag är det så mulet och kallt att ingen av oss vill vara ute. I stället tar vi det lugnt, och jag skriver inne först i dag för att solen sken ute igår! Och nu förbereder vi oss för Vasaloppet till helgen!

 

Att matte älskar katter är knappast någon nyhet, och det gäller förstås både stora vilda och små  tama djur. Därför är hon väldigt upprörd den här veckan då den länsstyrelsen gått med på att jägarna under mars månad får skjuta sex lodjur här i länet.

Det har länsstyrelsen gjort, för att hålla sig kompis med jägarna, trots att bara en spillra av stammen återstår och bara fyra incidenter med lodjur inträffade under hela förra året. Vart är vi på väg, och var ska det sluta, om jägarna ska bestämma över allt som lever i våra skogar!

Tassekram Triton med bröderna Artemis, Febus och Mini-Vinnie